I förrgår sändes ett inslag i Rapport som berättar att Max Hansson, på Östergarnlandet, får ha kvar sina byggnationer – tennisbana, lusthus, staket m.m – som är uppförda i ett område som är klassat som strandskyddsområde, naturreservat och kulturellt riksintresse.
Det beslut som fattades förra året av dåvarande landhövding Marianne Samulesson grundades uteslutande på att Max Hansson var mäktig, i och med att han äger ett större företag på Gotland, och därmed, enligt Marianne Samuelsson, ska särbehandlas. Marianne Samuelssons motivering till beslutet fick regeringen att avsätta henne som landshövding.
Sedan dess har ingenting hänt. Länsstyrelsen låter Max Hansson få ha det precis som förut. Nu är det Marianne Samuelssons gamle vapendragare Gotlands länsråd Anders Granat som förvarar de olagliga besluten i Rapport. I den oklippta intervjun ovan kan ni njuta av hur Anders Granat försöker slingra sig och hur slutligen reportern Andreas Hedberg (samma Andreas Hedberg  som gjorde scoopet i Radio Gotland som fällde Marianne Samulesson) i intervjuns andra halva bevisar att han har bättre koll på lagen än länsrådet Granat.
Att korruptionen har Gotlands myndighetsutövare i ett fast grepp blir ytterligare bekräftat.

Då när det begav sig hävdade Anders Granat att det inte varit fel av honom och Marianne Samuelsson att låta sig bjudas på lunch trots länsstyrelsens policy mot mutors första punkt lyder så här:

”Lunch eller middag i samband med myndighetsutövning, som t ex inspektion, tillsyn eller liknande är inte tillåtet.”

Då hävdade Anders Granat att:

”Vi var ju inte ute i myndighetsutövning utan vi ville skaffa oss en uppfattning om frågorna, vi var inte där i förberedelse för kommande beslut.”

Men sedan var det trots allt Marianne Samuelsson som stod för beslutet, vilket Anders Granat många gånger upprepar i intervjun. Det var alltså frågan om myndighetsutövning när Anders Granat och Marianne Samuelsson lät sig bjudas på lunch av Max Hansson, vilket är mot vad regelverket för deras myndighetutövning föreskriver.
Att korruptionen har Gotlands myndighetsutövare i ett fast grepp blir ytterligare bekräftat.

Läs också:

• Den lokala politiska kulturen blev Marianne Samuelssons fall där jag berättar hur makthavarna på Gotland tänker och hur de pressade Marianne Samuelsson till att frångå lagen.
• Tillväxt Gotlands avslöjande nyhetsbrev – Samuelsson gjorde inte fel där jag lägger fram bevis – samma som Andreas Hedberg använder i intervjun ovan – som fastslår att Marianne Samuelsson gjorde fel, trots att Tiina Mykkänen på kommunens näringslivsorganisation i ett nyhetbrev påstår motsatsen. Där finns också länkar till det material Radio Gotland publicerade samt den hemliga inspelning som blev Marianne Samuelssons fall.

Tack Andreas Hedberg för din journalistik. Det behövs fler ambitiösa journalister som dig.

Andra bloggar om: Anders Granat | Gotland | Korruption | Länsstyrelsen | Marianne Samuelsson | Myndigheter | Myndighetsmissbruk | Politik | Rättsäkerhet |

Jag har skrivit en hel del om korruption, både på bloggen och på lokaltidningarnas debattforum. – För att förstå vad som är korruption så rekommenderar jag Inga-Britt Ahlenius artikel om den svenska korruptionen. – På lokaltidningarnas debattforum har jag blivit angripen och kallad rättshaverist av en handfull anonyma debattörer samt av Gotlands Tidningars nyhetschef Mats Pettersson och centerpartistiska ledarskribenten Eva Bofride. Men nu får jag stöd från en så framstående person att de som i hårda ordalag avfärdat mina påståenden tiger.

Självaste Niklas Sjöblom, vd för konferensanläggningen Wisby Strand, framhåller problemet med korruption på Gotland i en gästkrönika i tidningen Gotlands Näringsliv. Och Sjöblom minsann, blir inte kallad rättshaverist: Ty när auktoriteter talar tiger de de fega stackarna.

Niklas Sjöblom skriver:

”Många etablerade nätverk och organisationer styrs enligt gamla strukturer. Jag vill hävda att avgörande beslut inte tas på korrekta grunder. Besluten tas alltför ofta utifrån befintliga relationer och släktskap, det kan vara A-, B- eller C-kusiner, och gammal upparbetad vänskap som styr. Eller också är man kanske rent utav gift med systern till sin närmsta chef, som är bror med min mors kusin som i sin tur är… Ja, ni förstår vad jag menar. Relationer styr mer än sakfrågan!”

Det är precis detta jag alltid påtalat… (Tyvärr har jag inte taggat så många blogginlägg sedan jag byggde om bloggen. Därför dyker det för närvarnade bara upp ett inlägg och man klickar på taggen korruption. Men testa att söka på ordet, då blir det ganska mycket läsning.)

Niklas Sjöblom undrar också, precis som jag och flera med mig, vem som har makten på Gotland:

”Men vem har då den egentliga makten på Gotland? Är det verkligen de folkvalda politikerna, eller kan det vara så att det är tjänstemännen som utifrån gällande lagstiftning och utan egentlig insyn sitter säkert på sina positioner år efter år…”

Häromdagen lyftes frågan om underlåtenheten med att diarieföra inkomna handlingar av pensionerade chefredaktören Gunnar Öberg i både en debattartikel och på Öbergs blogg. Det finns en kultur inom Gotlands kommun att inte diarieföra inkomna handlingar, jag råkade själv ut för det nyligen vid min första kontakt med en gotländsk myndighet.

Andra bloggar som skriver intressant

Andra bloggar om: Demokrati | Gotland | Journalistik | Korruption | Myndigheter | Myndighetsmissbruk | Politik | Rättsäkerhet |

Regeringsråden i Regeringsrätten avgjord för en vecka sedan, slutgiltigt, frågan om de ifrågasatta villavagnarna och stugorna på Snäcks camping. Regeringsrätten valde att inte pröva frågan. Det innebär att Kammarrättens dom från december förra året står fast.

Det är deltidsboende grannen till Snäcks camping, Olof Dahlbäck, som överklagat och yrkat i instans efter instans att det ska fastslås att Snäcks Camping AB inte har haft rätt att uppföra vare sig de 8 campingstugorna, de 12 uthyrningsstugorna, de 40 villavagnarna eller att genomföra markarbetena. Han yrkar också att Snäcks camping ska tvingas avlägsna byggnaderna och återställa marken.

Nu slutar det inte som någon fullständig seger för någon av parterna. Men man får väl ända säga att Snäcks camping vinner i praktiken medan Olof Dahlbäck har lagen på sin sida och vinner juridiskt.
Snäcks camping kan tills vidare ha kvar sina stugor och vagnar eftersom frågan om påföljder och ingripanden vid överträdelser inte kunnat börja utredas förrän den nu avgjord frågan om tillfälligt bygglov eller inte tillfälligt bygglov blivit klar. Det tillfälliga bygglovet har utgivits av Byggnadsnämnden i väntan på att kommunen ska fixa till en detaljplan och på den grunden ge ett permanent bygglov till campingen.

I beslutet från Kammarrätten framstår Byggnadsnämnden och Länsrätten, som sagt ja till tillfälligt bygglov, som riktigt inkompetenta när det gäller att tolka lagen. Eller är det kanske fråga om otillbörligt gynnande? Döm själv om det är inkompetens eller korruption som gjort att Kammarrätten sett sig föranledda att i protokollet skriva följande:

”Genom att bevilja tillfälliga bygglov kringgår byggnadsnämnden den demokratiska beslutsprocess som skall föregå antagandet av en detaljplan, vilket bl.a. innebär att allmänheten inte har fått någon rimlig möjlighet att påverka miljön i området.”

( Jag har tidigare skrivit om kommunstyrelsens märkliga resonemang om demokrati. )

Kammarrätten fortsätter:

”Byggnadsnämnden bestrider bifall till överklagandena, vidhåller sin tidigare bedömning att tillfälliga bygglov skall beviljas och anför bl.a. följande. Eftersom byggnaderna på ett relativt enkelt sätt kan tas bort och ersättas av uppställning av husbilar och husvagnar kan de prövas som
tillfälliga.”
/…/
”Beträffande frågan om åtgärders provisoriska karaktär framgår av RÅ 1994 ref 13 att som ett grundläggande krav gäller att den avsedda åtgärden verkligen är tillfällig. Det är naturligtvis inte tillräckligt, att ansökningen endast avser en begränsad period, som ryms inom den i 8 kap. 14 § andra stycket PBL föreskrivna maxtiden. Omständigheterna måste också vara sådana, att åtgärdens provisoriska karaktär med hänsyn till dess syfte och de tekniska och ekonomiska möjligheterna att återgå till ett planenligt användningssätt framstår som reell. Avseende tillfälliga
bygglov har Regeringsrätten i RÅ 1998 not 92 slagit fast att det inte är tillräckligt att en byggnad är lätt att demontera om det samtidigt inte framstår att behovet är tidsbegränsat.”

Man kan konstatera att rättsäkerhet inte råder på Byggnadsnämnen och Länsrätten eftersom de anvariga inte har den kompetens som krävs alternativt inte vill använda sig av sin kompetens.

Det tillfälliga bygglovet skulle gälla fram tills dess att området fått en detaljplan. Vid vilka situationer en detaljplan krävs innan bygglov kan ges framgår av Plan och bygglagen:

5 kap. Detaljplan och områdesbestämmelser
Detaljplan

1 § Prövning av markens lämplighet för bebyggelse och reglering av bebyggelsemiljöns utformning ska ske genom detaljplan för
1. ny sammanhållen bebyggelse,
2. ny enstaka byggnad vars användning får betydande inverkan på omgivningen eller som ska förläggas inom ett område där det råder stor efterfrågan på mark för bebyggelse, om tillkomsten av byggnaden inte kan prövas i samband med prövning av ansökan om bygglov eller förhandsbesked, och
3. bebyggelse som ska förändras eller bevaras, om regleringen behöver ske i ett sammanhang.

Ägarfamiljerna till Snäcks camping har genom Pigge Werkelin och Niklas Harlevi själva skrivit om planprocessen och bygglovshanteringen i ett pressutskick.  Tyvärr har de svårt, vilket även visar sig i deras inlagor till de olika rättsliga instanserna, att skilja mellan vad som står skrivet i lagen och vad de tror står skrivet i lagen. Men man kan ändå hitta intressanta erfarenheter i deras skrivelse.

”Till ett antal mindre campingstugor blev vi tvungna att begära tillfälligt bygglov när vi insåg att planen inte skulle hinna bli klar till 2007. Via våra samtal med byggnadsnämnden visste vi att ansökan om tillfälligt bygglov skulle gå igenom, men ansökningsförfarandet tog ändå nästan sex månader.”
/…/
”Inför 2009 blev vi först lovade att planen skulle bli klar till årsskiftet. Sedan skulle den komma i februari, men då skulle den skickas till Boverket av någon anledning. Nästa besked var att den skulle bli klar i mars och till slut var det klart att det skulle komma i april.
Det slutade med att Boverket dömde ut miljökonsekvensbeskrivningen så att den eventuellt måste göras om från grunden.”

Jag kan faktiskt förstå att man som entreprenör blir frustrerad över att det kan ta så otroligt lång tid att få till ett bygglov eller en detaljplan. Men lagen måste ha sin gång om vi vill upprätthålla ett rättsamhälle. Dessutom kan man kräva att myndigheterna kan och gör sitt jobb ordentligt. Så inget onödigt tidsödande krångel uppkommer…

Förutom Kammarrätten och Länsstyrelsen så dömer alltså även Boverket ut Byggnadsnämndens kompetens och hantering av Snäcks camping. Både Gotlands Tidningar och Gotlands Allehanda återgav Boverkets kritik, som även omfattade det unika tillfälliga bygglovet:

”Miljödepartementet har vänt sig till Boverket för att få experternas synpunkter på om kommunens handläggning av planen har skett i överensstämmelse med lagen
Det har den inte gjort, förklarar Boverket i ett yttrande.
För det första stämmer den detaljplan som upprättats för campingområdet inte överens med den översiktsplan som gäller för norra Visby. Detaljplanen innebär en hårdexploatering av ett område som utpekats som riksintresse för både naturvård och friluftsliv. Här växer den starkt hotade dikesskräppan och här finns Visbytraktens mest utnyttjade strövområde.
Den detaljplan som antagits av kommunen tar ett stort avsteg från intentionerna i översiktsplanen, tycker Boverket:
”När planen är fullt utbyggd kommer området att mer likna ett industriområde för turism”, förklarar man i yttrandet till miljödepartementet.
Om ett förslag till detaljplan avviker från vad som har angivits i en översiktsplan ska det framgå när planen ställs ut, men detta har inte skett.”
/…/
”Dessutom konstaterar Boverket med viss häpnad att kommunen har utfärdat tillfälliga bygglov för inte mindre än 105 villavagnar och stugor i området under planarbetets gång. Alla bygglov i områdets övre del upphävdes av kammarrätten i december, eftersom de inte ansågs vara tillfälliga.
Arkitekten Kristina Adolfsson som varit föredragande i ärendet på Boverket tror att den domen kommer att stå sig:
- I lagstiftningen är det kristallklart: Det måste finnas en plan innan man kan utfärda bygglov. Jag har aldrig tidigare sett något exempel på att man har utfärdat tillfälliga bygglov i den här omfattningen i väntan på att en detaljplan ska bli klar.”

Pigge Werkelin och Niklas Harlevi tar i sin skrivelse också upp bygglov nummer 2.

”När det tillfälliga bygglovet skulle gå ut för campingstugorna frågade vi Byggnadsnämnden hur vi skulle göra och fick rådet att söka ett nytt tillfälligt bygglov sommaren 2008.”

Det tillfälliga bygglovet har också överklagats. Och nu vet vi, sedan Regeringsrätten beslut för en vecka sedan, att tillfälligt bygglov för stugor och vagnar på Snäck inte är förenligt med lagen. Den överklagan av tillfälligt bygglov nummer 2 som inlämnats till Länsstyrelsen har legat på is i snart ett och ett halvt år för att Länsstyrelsen önskat vänta in rättsprocessen för tillfälligt bygglov nummer 1. Nu är det dax att tina upp denna djupfrysta överklagan och besluta att upphäva det av Byggnadsnämnden beslutade tillfälliga bygglovet. Så att frågan om påföljder och ingripanden vid överträdelser mot Plan och bygglagen kan börja utredas. Lagen måste ha sin gång.

Andra bloggar om: Byggnadsnämnden | Demokrati | Exploatering | Gotland | Inkompetens | Myndigheter | Näringsliv | Pigge Werkelin | Rättsäkerhet | Turism |

Två är innan Gotlands landshövding Marianne Samuelsson tvingades avgå – p.g.a. att hon ansåg att alla inte skulle var lika inför lagen – blev hon angripen i lokalpressen av de lokala moderaternas mest kända företrädare Inger Harlevi samt öns mest kända företagare Pigge Werkelin just för att länsstyrelsen, inklusive landshövdingen själv, hade lagen och likhet inför lagen som ledstjärna vid myndighetsutövningen. Både kommunpolitikern och företagaren uttryckte kritik just för att lagen gick före de enskilda företagens intressen. Speciellt inriktade sig de båda på länstyrelsens upphävande av det märkliga bygglov som kommunen beviljat Snäcks camping (Länsstyrelsen ansåg inte att 40 nya villavagnar på Snäcks camping är någon tillfällig åtgärd som man kan ge tillfälligt bygglov för.) som ägs gemensamt av familjerna Harlevi och Werkelin. En sommarboende granne till campingen hade överklagat kommunens beslut och fick då stöd av länsstyrelsen.

070609 publicerade Gotlands Tidningar en intervju med moderaten Inger Harlevi med rubriken ”Det finns bitterhet på länsstyrelsen”.

”Liksom Pigge Werkelin kritiserar hon att kommunala beslut om exempelvis bygglov ofta rivs upp av länsstyrelsen.
Detta hämmar öns entreprenörer, hävdar Werkelin och Harlevi.
-Det är ett stort problem att dialogen mellan tjänstemännen på kommunen och länsstyrelsen är så dålig. Det finns en bitterhet på länsstyrelsen. Den sitter i väggarna, säger Inger Harlevi.”

070613 (fyra dagar efter intervjun med Inger Harlevi) publicerade Gotlands Tidningar en artikel på centerna ledarsida skriven av kommunalrådet och tillika kommunstyrelsens ordförande Eva Nypeliuz med titeln ”Nu måste Jante grävas ner”

”Varför kan inte vi gotlänningar och sommargotlänningar försöka se positivt på när någon har nya affärsidéer och lyckas som företagare. Det måste bli accepterat och fint att vara företagare och därtill lyckas och tjäna pengar på sitt företag.”
/…/
”Nej, gräv ner Jante för gott och gläds med de många duktiga företagare vi har på Gotland inom olika branscher istället för att ge uttryck för avundsjuka genom att leta fel och brister.”
/…/
”För att lyckas med den satsning vi nu gör i kommunen krävs ett gediget engagemang från alla som är berörda, och det är många. Politiker, tjänstemän, näringslivets aktörer och företagarna själva samt inte minst media.”

070615 publiceras en insändar av Inger Harlevise i Gotlands Allehanda med rubriken ”För att få något måste man ge något”.

”Jan Lundgren [dåvarande socialdemokratiskt kommunalrådet] visade under sin tid som kommunstyrelseordförande att han tror på turismen och turismens utveckling. Eva Nypelius [nuvarande centerpartistiskt kommunalråd] har mycket tydligt visat att hon sätter utveckling av näringslivet och företagsklimatet i första rummet och har på ett mycket förtjänstfull sätt satt igång arbetet med ”Raka Spåret”. Och hon driver den frågan stenhårt trots att det uppenbarligen finns kommunala tjänstemän som ogillar ambitionen med detta. Men vad hjälper det att kommunledningen vill tolka lagar och förordningar för att se vad som är möjligt att göra, om Länsstyrelsen samtidigt tolkar dem för att se vad som är möjligt att förbjuda?”

071116 skrev Pigge Werkelin en insändare med rubiken ”Jag har tappat förtroendet för landshövdingen”

”Man har försökt att dra tillbaka bygglov som jag har fått av en enig byggnadsnämnd vid två tillfällen. När jag försökte förklara att de hade fel och att detta skulle skada oss och vår affärsidé hänvisade hon till sina experter.”
/…/
”Man har försökt att dra tillbaka bygglov som jag har fått av en enig byggnadsnämnd vid två tillfällen. När jag försökte förklara att de hade fel och att detta skulle skada oss och vår affärsidé hänvisade hon till sina experter.”
/…/
”Hade förhoppningar om att Marianne i rollen som landshövding även skulle vara utvecklare på ön som sin företrädare. Men detta klargjorde hon för mig att hennes roll var att vara övervakare.”

Detta råkade alltså Marianne Samuelsson ut för för att hon i sin roll som myndighetsutövare och överprövare av kommunala beslut hade som ambition att följa lagen. Det var nog inte bara på lokalpressens sidor som Marianne Samuelsson fick höra hur hon borde sköta sitt uppdrag. Troligtvis fick hon ta emot en hel del synpunkter även när hon träffade ledande kommunpolitiker.

Sedan turbulensen kring Marianne Samuelsson drogs igång av Sveriges Radio Gotland 090720 så bildades två läger på lokaltidningarnas debattforum. Dels de som ansåg att Marianne Samuelsson gjort fel som inte lät ‘likhet inför lagen’ gälla, dels de som ansåg att hon gjort rätt som särbehandlat en lokal potentat. Centerpartisten Per Stenegärd gav sitt fulla stöd till Marianne Samuelsson och ansåg att länsstyrelsens tjänstemän skulle hållas efter enligt Jantelagen så de inte skulle tra att de var något. Per Stenegärd skrev följade i debattforumet:

”Landshövdingen tar ton och sköter sig bra . Tjänstemännen skall inte få rätt i allt, då växer de upp till himlen . Marianne Samuelsson gör precis vad hon skall göra som landshövding.
För övrigt är den Gotländska avundsjukan fantastisk.”

‘Avundsjuka’ var det enda ‘argumentet’ som Marianne Samuelssons sida hade att anföra mot oss som ville att ‘likhet inför lagen’ skulle råda. I övrigt framfördes mest en massa missuppfattningar om vad som står eller inte står i lagen.
Missuppfattningar om länsstyrelsens roll och vad som står i lagen är tydligen mycket utbrett bland företagare på Gotland. Torgny Gustafsson, som driver ett vandrarhem, passade på att få in en insändare i Gotlands Allehanda 090805 där han spyr sin galla över länsstyrelsesn tjänstemän eftersom han inte fått anlägga en badbrygga, inte fick dika ut en våtmark och inte fick gehör när han ville att fallna tallar och granar i ett naturreservat skulle tas bort.
Uppenbarligen förstår inte Torgny Gustafsson att länsstyrelsens tjänstemän endast följt lagen i dessa tre fall. Med lite intresse för att ta reda på fakta, genom att läsa lagen, hade inte Torgny Gustafsson behövt framstå, i sin insändare, som den rättshaverist han uppenbarligen är när han framför klagomål mot länsstyrelsens tjänstemän som har att tillgodose att lagen efterlevs istället för att rikta sin kritik mot regeringen och Sveriges riksdag som fattar beslut om strandskydd, våtmarker och naturreservat.
Läser man lokaltidningarna debattsidor så framgår det klart att Gotland vimlar av rättshaverister som tror att lagen säger si eller så, och som inte har initiativkraft till att ta reda på hur det verkligen är.

Den enda politiker som stått upp och utan invändningar kritiserat Marianne Samuelssons agerande är moderaten Rolk K Nilsson som 090730 fanns citerad i både Gotlands Allehanda och Gotlands Tidningar.

”Han berättar att han inte tror att Gotlands landshövding är ensam om att resonera som hon har gjort, i samband med att hon gav Max Hansson rätt till sina byggen.
- Jag har mött det många gånger. Men det gör det inte mindre fel.”

”- Gotland håller på att bli lite av vilda västern. Halvkändisar och kändisar som får göra som de vill, ryska oljeföretag köper sig utställningar på Länsmuseet. Det här börjar gå för långt!”

Från centerpartister och socialdemokrater har ingen kritik mot Marianne Samuelsson hörts men ett troskyldigt ‘självklart ska alla vara lika inför lagen’ har framförts av de flesta. Det har heller inte framförts någon stöd för Marianne Samuelsson från någon kommunal politiker, tjänsteman eller företagare. Nu när hon gjort som de velat, och fått avgå som landshövding för detts, så lämnar de henne helt i stickt. Ynkligt! Däremot har alla centerpartister och socialdemorater som uttalat sig i lokalpressen kritiserat den hjältemodiga tjänstemannen på länsstyrelsen som gjorde att Marianne Samuelssons brott mot Sveriges främsta grundlag Regeringsformen 1 kap. 9 § kunde avslöjas.

Regeringsformen 1 kap. 9 §
”Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet.”

Den enda som agerar i offentligheten med riktigt rak ryggrad är Gotlands Tidningars centerpartistiske ledarskribent Eva Bofride som undrar ”Hade det varit bättre om vi inget fått veta?”.

”En mycket allvarlig del i de kommentarer som fälls är kritiken av hela ursprunget till avslöjandet, den enskilde tjänstemannen på länsstyrelsen som spelade in ett samtal om hur länsstyrelsen ska arbeta för att bemöta krisen på Gotland, och senare lämnade över inspelningen till Radio Gotland.
Senast i går framfördes hård kritik av tjänstemannens agerande på denna sida av både centerns ordförande på Gotland, Björn Larsson, och fullmäktigeledamoten Ola Lindvall, också centern.”
/…/
”Som en konsekvens av detta resonemang kan man också tolka det som att kritikerna anser att det hade varit bättre om vi inget fått veta, att allt skulle fortsätta som vanligt.
Varken Björn Larsson eller Ola Lindvall har något att säga om själva innehållet på inspelningen, att landshövdingen uttalar den sensationella uppfattningen att hon inte anser att alla är lika inför lagen.”
/…/
”När Björn Larsson och Ola Lindvall konstaterat att det är tjänstemannen som är boven dramat går de över till att kritisera medierna för deras rapportering. Ola Lindvall menar att medier inte ska rapportera om något där de inte har hela faktaunderlaget och sammanhanget klart för sig. Samtidigt som han anser det förkastligt att tjänstemän utnyttjar sin rätt att prata med journalister om hur det ligger till.”
/…/
”Ola Lindvall frågar sig också vilken policy media har: ”Är det bara hemliga inspelningar från myndigheter som länsstyrelse och kommun som anses OK att använda eller gäller det även organisationer och företag?”.
Nu finns det en enorm skillnad mellan länsstyrelse, kommun och privata företag och organisationer. Meddelarskyddet gäller offentlig verksamhet och av den enkla anledningen att denna verksamhet utförs på vårt, skattebetalarnas och medborgarnas, uppdrag. Det är där lojaliteten ska ligga, att man varnar när myndigheten avviker från lag och ordning.”

Ola Linvall är en av dessa gotländska rättshaverister som är engagerad i kommunpolitiken och som uppenbarligen saknar ens ett minimum av den kompetens man kan kräva av en kommunalpolitiker. Han känner uppenbarligen inte till meddelarskyddslagen som omfattar offentlig verksamhet men inte privat, med följden att han framstår som den rättshaverist han är när han offentliggör sitt okunniga tyckande.

UPPDATERAT 090808 ->

090808 skrev även Gotlands Allehandas redaktionschef Peter Wennblad en riktigt rakryggad krönika där han går till skarpt angrepp mot Gotlands makthavare:

”De senaste veckorna har skakat om mig.
Inte för att landshövdingen fick sparken – det fanns liksom inget annat alternativ när Marianne Samuelsson på några dagar lyckades ifrågasätta två grundlagsfästa rättigheter och dessutom ta hem världsmästerskapet i usel krishantering.
Vad som ruskat om mig att landshövdingsaffären har dragit fram en otäck maktkultur i ljuset.
En efter en har ledande makthavare på Gotland ifrågasatt och fördömt den modige tjänsteman som avslöjade Marianne Samuelssons dubbelspel.
Först kommunalrådet Lars Thomsson, som kallade avslöjandet ”väldigt konstigt” och något som ”aldrig skulle hända på byggnadsnämndens möten.”
Därefter oppositionsrådet Björn Jansson, som dömde ut det som ”helt odemokratiskt”.
Sedan följde DBW [De Badande Wännerna] -höjdaren Lennart Lindgren, som efter att ha hoppat på Radio Gotland(!) benämnde inspelningen ”illojal så det skriker om det”.
Och så var det centerpartiordföranden Björn Larssons tur: ”Omdömeslöst” och ”moraliskt förkastligt”.
Han fick, obegripligt med tanke på att medierna lever på orädda uppgiftslämnare, stöd av nyhetschefen Mats Pettersson på Gotlands Tidningar: ”Ohyfsat, illojalt och kort sagt ett jävla sätt.”
Och så till sist före detta riksdagsledamoten Lilian Virgin, som menade att ”man inte gör så på en arbetsplats”.
Jag hoppas att dessa uttalanden inte speglar den allmänna uppfattningen bland höjdarna på ön, men jag befarar att de gör det eftersom ingen annan har protesterat.”

<- SLUT PÅ UPPDATERING 090808

Det är synd om Gotland och gotlänningarna. Ön och dess invånare förtjänar ett kompetent styre som beskälas av kunskap, demokrati och rättsäkerhet. Nu får vi dras med riktigt inkompetenta och korrumperade idioter oavsett om det är centern eller socialdemokraterna som styr. Det är också lite synd om Marianne Samuelsson som blev så välintegrerad i den gotlandska politiska kulturen att hon tvingades avgå efter att hennes inställning blivit känd. Nu darrar öns ledande politiker och öser därför sin galla över den okände tjänsteman som spelade in Marianne Samuelsson i hopp om att ingen kommunal tjänsteman ska uppbåda samma civilkurrage och avslöja att samma lagtrotsiga särbehandling som Marianne Samuelsson bekände även beskälar korrupta kommunen i sin myndighetsutövning. Själv hoppas jag att kommunens ledande politiker och tjänstemän blir avslöjade så vi kan införa demokrati och rättsäkerhet på Gotland.

Andra bloggar om: Björn Jansson | Centern | De Badande Wännerna | Eva Bofride | Eva Nypelius | Gotland | Inger Harlevi | Korruption | Marianne Samuelsson | Myndighetsmissbruk | Näringsliv | Pigge Werkelin | Politik | Rättsäkerhet |