Den bitvis mycket vildvuxna debatten där har väckt stor irritation hos många av öns makthavare av olika sorter.
/…/
Nu har reglerna stramats upp en del…
Så skriver idag ledarskribenten Håkan Ericsson i Gotlands Tidningar. Jag har läst liknande berättelser skrivna av personer i ledande ställning i lokalpressen - att de lokala småpåvarna klagat på undersåtarnas åsiker på de två lokaltidningarnas gemensamma hemsida Hela Gotland och velat få debatten stoppad. Tidigare har jag tyvärr inte sparat på dessa texter och kan därför inte göra någon källhänvisning. Men faktum kvarstår att under påtryckningar från lokala makthavare väljer lokalpressen på Gotland att censurera och begränsa möjligheten att kommentera och debattera artiklar och dess innehåll.
Det började vid årets Almedalsvecka. Troligen hade småpåvarna ansett att de gästande politikerna, lobbyistern och medieuppbådet skulle ägna viss uppmärksamhet åt Gotlands lokalpress under sin vistelse här. Troligen hade småpåvarna därför tryckt på och velat få diskussionen på Hela Gotland stoppad under Almedalsveckan. Och stoppad debatt blev det. Helt plötsligt kunde man bara kommentera ledarartiklar och insändare. Vi debattörer blev självfallet förbannade.
Hela Gotland:s ansvariga utgivare Patrik Annerud var så feg och fräck att han skyllde på ”tekniskt fel”. Eftersom jag själv sysslat med databasbaserad webbpublicering – bl a har jag byggt den här bloggen som är baserad på WordPress och en MySQL-databas – så fattade jag direkt att han ljög. Så skulle inte ett fel på kommentarsfunktionen uppträda. Dessutom kommenterade jag då det hela med att efter Almedalsveckan kommer felet att vara fixat. Och det var det. På måndagen efter Almedalsveckan fungerade allt som vanligt igen.
Men sedan vågade Patrik Annerud stå för censuren. Några veckor efter Almedalsveckan så skars kommentarfunktionerna ner igen. Denna gång var det inget tjafs om ”tekniska fel” utan det berättades öppet att läsarna inte ska få debattera fritt längre. Och så har det förblivit.
Det som man får lov att kommentera är ledare och insändare. Sedan är det bara ett ytterst fåtal nyhetsartiklar tilllåtna att kommentera. Som jag förstår det är det de nyhetsartiklar som engagerar minst som blir tillåtna att kommentera. Artiklar om politiska beslut brukar vara stängda för kommentarer.
Något som tidigare väckt stor förargelse på lokalpressens redaktioner är om man kritiserat en artikel ur journlistisk synvinkel. Det har hänt att kommentarer som påvisat felaktigheter i en artikel eller överhuvud taget kritiserat den journalistik Gotlands Tidningar presterar har lyckats reta upp nyhetschef Mats Petterson till att ge sig in i debatten. Men det har bara hänt ett par gånger. – Undertecknad blev kallad rättshaverist av Mats Pettersson. Det var kul. Det är lätt hänt för fåkunniga att tolka mig så om de inte själva är lika pålästa och kunnig i de ämnen jag väljer att debattera. Dessutom ansåg Mats Pettersson att jag gjorde hans medarbetare ledsna när jag gav uttryck för min besvikelse med den journalistik de presterade.
Annars förekommer ingen dialog om journalistiken mellan journalister och läsare. Oftast brukar kommentarer som rättar en artikel, i all tysthet, plockas bort. Det är tydligen känsligt för journalisterna att bli avslöjad som okunnig. Då tycks lokaltidningarnas ansvariga tycka det är bättre att strypa debatten och låta fel vara orättade.
Även i övrigt förekommer en omfattande censur genom att harmlösa men av någon anledning misshagliga kommentarer, i tysthet, plockas bort. I bland tas hela trådar bort och artikelns kommentarsfunktion stängs p.g.a. något harmlöst men för redaktionen eller öns småpåvar misshagligt inlägg. Så lågt värderas demokrati och yttrandefrihet på Gotland.
Britt-Marie Citron – hjältinnan som avslöjade ”Motalaskandalen” – skriver i sin bok Sölve & Co:
”Medan riksmedier står och stampar, och kvällspressen går kräftgång, genomgår landsortsmedierna en spännande utveckling. Från att ha varit referenter, rentav megafoner för de lokala makthavarna, professionaliseras landsortsmedierna i takt med att den gamla tidens redaktörer, som fostrats på tidningarna, byts ut mot välutbildade journalister som är väl medvetna om sin roll som kritiska granskare av makten”
Utgår man från vad den granskande, kritiskt tänkande, journalisten Britt-Marie Citron skriver kan tolka det som om lokalpressen på Gotland lever i en förgången tid.
Det jag har skrivit här, och nästan allt som skrivs och har skrivits som kommentarer på Hela Gotland, har fullt stöd i lagen. Man får offentligt publicera hård kritik mot personers yrkesutövning. Detta bör även ansvarig utgivare Peter Annerud på Hela Gotland känna till. Han bär läsa: Högsta domstolens dom i mål B 293-00, meddelad i Stockholm den 12 juni 2001. Dessutom bör samtliga personer i ledande ställning samt alla journalister på Gotlands två lokaltidningar läsa de yrkesetiska reglerna utgivna av Pressen Samarbetsnämnd: Spelregler för press, radio och TV Där har de väldigt mycket att lära.
Läs också:
—–
Andra bloggar som skriver intressant!
Som samhällsengagerad gillar jag inte alls när människor ljuger och manipulerar politiker och allmänhet för att genomdriva sin vilja. Jag har nu bott drygt fyra år på Gotland och noga följt alla turer i alla Pigge Werkelins projekt och märkt att få löften hålls.
När Pigge säger att hans koncept är ägnat att låta människor med inte så bra ekonomi ha råd med en drömstuga så ljuger han. Hans bror Bobbo Werkelin har en gång, under min tid på Gotland, uttalat sig i lokalpressen. Då kom det fram hur syskonen Wereklin egentligen tänker:
Om inte Pigge Werkelin själv kan få igen sin betydligt mindre insats genom att hyra ut stugorna så undrar jag hur stor möjligheten är för de som köper en bostadsrätt av Pigge. Drömstugans fritidshus kostar mellan 990 000 kronor och 1,8 miljoner kronor att köpa, dessutom betalar man en månadsavgift på några tusen.
Säsongen kan alltså, enligt bror Bobbo, inte bli hur lång som helst vilket Pigge hävdade i lokalpressen när han ville få Gotland politiker att gå med på att han ska få exploatera i Slite:
”Säsongen kan bli hur lång som helst, utanför Visby är Slite det ställe som har störst potential.”
Det där med säsongen har jag mycket noga kollat upp genom besök på Werkelins anläggningar. Att anläggningarna är mer eller mindre stängda under större delen av året blir nog inte potentiella köpare informerade om. Köparna vill ju få igen sina investerade pengar genom att hyra ut så mycket som möjlig.
På min blogg har jag i bild och text visat hur tidigt säsognen slutar på Björkhaga Strandby:
Det gigantiska hotell och lägenhetskomplexet Tott Resort i Visby har inte haft öppet i vinter och öppnade först i maj i år, detta trots att det enligt bilden ovan skulle öppna i april. Det företag, Stureplansgruppen, som stod för själva driften hoppade av p g a dålig lönsamhet:
Man kan undra vad de som köpt lägenheter och hus av Pigge tänker: De som trott att de ska kunna hyra ut och tjäna pengar året runt.
Medaktörer i bedrägeriet är media. Det är skamligt att massor av lokaltidningar spelar med i Pigge Werkelins spel genom att okritiskt sprida hans manipulativa försäljarsnack och falska löften.
Fria Tidningen är en nyhetstidning för hela Sverige som startades 2008. Fram tills igår kom den bara ut med ett nummer i veckan, på lördagar. Idag kom världens första nummer av Fria Tidningens onsdagsupplaga i min brevlåda. Målet är att Fria Tidningen ska bli en dagstidning.
(Att onsdagsupplagan kom först idag beror antingen på snön och att det därför inte delades ut någon post igår, eller så kommer tidningen en dag senare även i fortsättningen precis som lördagssupplagan kommer först på måndagar.)
Fria Tidningen är inte beroende av sina annonsörer utan behöver bara ta hänsyn till sina läsare. Det märks tydligt. Utifrån Fria Tidningens nyhetsvärdering och vinkling känner jag tydligt att Fria Tidningen handlar om min verklighet. Jag kan identifiera mig med det som skrivs om Sverige, om världen och om hur det är att vara människa. Därför har jag valt att prenumerera på Fria Tidningen.
Gotlands lokaltidningar anser jag inte skriver för mig. Därför ska de inte få mitt ekonomiska stöd. De skriver om en verklighet som jag inte känner igen alls. De är beroende av annonsörer och har andra syften än att företräda sina läsare. De är Gotlands småpåvars språkrör.
Just nu kan du ta en väldigt billig prenumeration på Fria Tidningen. Tecknar du att betala via autogiro så kostar det bara 65 kronor i månaden, och då får du 3 tidningar i veckan. Dels Fria Tidningen på onsdagar och lördagar. Dessutom får du en av följande: Stockholms Fria Tidning, Göteborgs Fria Tidning, Uppsala Fria Tidning eller Landet Runt, där tillsvidare Malmö Fria Tidning ingår tills den blir en egen edition. (Landet Runt har ännu inte fått någon egen hemsida. Landet Runt hette tidigare Läsarnas Fria Tidning men är har nu förändrats från ren medborgarjournalistik till en blandning av medborgarjournalistik och vanlig journalistik.)
Fria Tidningen, Landet Runt m.f. ägs av mediekooperativet Fria Tidningar. Den första tidning de startade 2001 var Stockholms Fria Tidning. Jag prenumererade från första numret. Men det tog cirka tre år innan den blev så bra som jag förväntade mig.
Genom att prenumerera på Fria Tidningen och Landet Runt hoppas jag hjälpa dessa tidningar till att få en stark ställning i Sverige. En ställning som gör att mainstreammedias borgerliga verklighetsbild får konkurrens.
Tänk när mediekooperativet Fria Tidningar får resurser att starta Gotlands Fria Tidning. Wow, vilket lyft för alla osynliggjorda. Det är något att hoppas på. För detta krävs din insats. Teckna en prenumeration nu!
För ett par dagar sedan fick jag ett brev från Agenda PR. Det inleddes med följande rubrik och efterföljande rad:
Du är en viktig opinionbildare
Du är en av de personer som finns i vårt nätverk och som inpirerar oss.
Jag visste inte hur jag skulle ta det. Visst fan har jag gjort vad jag kunnat för att åtminstone påverka här på Gotland. Men inte har jag haft några märkbara praktiska framgångar. Jag har till och med misströstat på senare tid.
I vilket fall som helst så innehöll brevet från Agenda PR också en liten bok. Boken var en instruktionsbok i hur man lobbar och heter Lobbyhandboken.
Utan att ha tagit något som helst intryck av Lobbyhandboken rent taktiskt så fick boken och brevet mig i alla fall att idag skriva ett mejt till de två lokaltidningarna på Gotland.
Lokalpressen på Gotland har för vana att publicera alla lögner som Gotlandshem önskar få publicerade. Precis lika stor är lokalpressens vana att aldrig intressera sig för den verklighet, vad gäller Gotlandshem, som jag vid ett flertal tillfällen informerat dem om. Inte heller denna gång förväntar jag mig att de ska skriva om verkligheten. Men det var ändå roliga att skriva ett pressmedelande och få retas lite med deras förljugna och inskränkta verklighetsbild. Dessutom vill jag göra vad jag kan för att hjälpa vårt tidningsbud och vår brevbärare.
****** PRESSMEDDELANDE ******
I dagarna två har hyresgäster, samt tidningsbud och brevbärare tvingats pulsa i snö för att kunna hämta tidning och post samt utföra sina arbetsuppgifter. Där tidningsbud och brevbärare tidigare kunna köra, och sittande i sina bilar kunnat utföra sitt arbete, låg igår och idag en oframkommlig mängd snö.
I går förmiddag plogade Gotlandshems anlitade entreprenör med sin gigantiska traktor, som rivit ner stuprör och plogat upp gräsmattor. Men plogningen omfattade inte alls en av brevlådesamlingarna.
Även tidigare har empatiska hyresgäster uppmärksammat hur ifrågavarande entreprenör lagt upp snödrivor som hindrat tidningsbud och brevbärare från att ta sig fram så som de brukar vid barmark. Snöhögar har lagts upp så att de bilburna yrkesutövarna tvingats backa och lirka för att komma intill brevlådorna.
Bilden är fri att använda i samband med en kritisk artikel om Gotlandhem. En högupplöst version kan hämtas från http://gotlandsbilden.se/bild/Brevbarare_hos_GH_i_Burgsvik.JPG
övrig info:
Gotlandshem är ett föredömlig företag enligt lokalpressen. Det har aldrig kommit till allmänhetens kännedom att lagar såsom den om energideklaration och obligatorisk ventilationsbesiktning inte följts vad gäller de 25 lägenheterna i Burgsvik. Inte heller Jordabalkens 12 kapitel eller Hyresförhandlingslagen tycks respekteras av Gotlandshem.
Däremot ställer Gotlandshem en hel rad krav på sina hyresgäster. Bl.a. att 80-90 åriga hyresgäster ska klippa sina gräsmattor och skotta från kvarterets gångbanor fram till sina entréer. Tidigare kunde gräsklippning utföras med en elektrisk gräsklippare som Gotlandshem höll med. När det gick sönder ersattes den med en s.k. handjagare…
Däremot ställer inte Gotlandshem några som helst kvalitetskrav, eller andra krav, på sin entreprenörer eller anlitade hantverkare. Förutom i ifrågavarande fall om snöröjning så kan följande länkar ge information om andra fall, från den verklighet de boende i Gotlandshems lägenheter i Burgsvik lever i. (Självklart är dessa bilder från verkligheten inget som lokalpressen ska smutsa Gotlandshems goda anseende med.)GotlandsHem renoverar
GotlandsHem energisparar
Energispartips för GotlandsHem
GotlandsHem bjuder på råttor
Jag får bredband installerat…
Magnus Berg, i verkligheten, i Burgsvik, 29 januari 2010
”Journalister har inga egna syften (även om det finns mängder av konspirationsteorier även om detta). Det som publiceras av olika medier med en ansvarig utgivare kan ställas till svars. I fria medier kommer flera sidor av samma verklighet till tals.”
Så skriver Gotlands Tidningars centerpartistiske ledarskribent Eva Bofride idag. Eftersom journalistik är ett ämne som intresserar mig – Dels har jag jobbat som journalist, d.v.s. fotograf, och vet att verkligheten bestäms av uppdragsgivarens/arbetsgivarens intentioner. Dels anser jag att media bestämmer, genom indoktrinering, hur människor ska tycka och tänka i politiska och andra frågor, vilket gör journalistik/media till den största maktfaktor vi har i vårt samhälle. – så blev jag självklart förbannad. Inte fan kan man vara så okunnig och/eller så oreflekterande att man som f.d. journalist inte vet hur det fungerar i branschen. Läser Eva Bofride inga böcker???
Jag ska här presentera några mycket namnkunnigare och erfarnare journalisters synpunkter på journalistik.
Göran Rosenberg skriver i sin bok ‘Tankar om journalistik’:
”Valet av journalistisk berättelse är alltid ett subjektivt val, i de här sammanhangen oftast styrt av inomredaktionella förväntningar och koder, av ett slags journalistisk ideologi om man så vill. Som alla ideologer får den oss att betrakta världen, inte som den är, utan som den borde vara. Den belyser det vi bör se, och lägger i skugga det vi bör bortse från.”
Rosenberg berör också Gotlands lokalpress. 
”Det okritiska refererandet, det mekaniska återgivandet, det ogrundade påståendet, är inte bara ytlig journalistik. Det är inte journalistik alls.”
Tryckfrihetsexperten Erik Göthe har sagt:
”Idag måste varje intresse och politik – och varje krig – drivas kraftfullt också via massmedia. Det ideologiska trycket på journalisterna blir oerhört starkt. Ytterst få lyckas stå emot.”
Men det gör GT:s stadiga klippa Eva Bofride… 
Anders R Olsson skriver i sin bok ‘Lögn, förbannad lögn och journalistik’:
”Vi journalister är anställda och/eller ekonomiskt beroende. Det finns ägare och politruker inom massmedia – och de ger oss order. Överheten kontrollerar utbudet av yttranden i första hand via budget och chefsutnämningar, inte genom censur och grundlagsmygel.”
Läs också vad den mångåriga Ekots reportern, dåvarande Studio Ett krönikören, Björn Elmbrant skrev i en debattartikel i Expressen, med titeln ‘Är granskningsnämnden en politisk domstol?‘. Hans bakgrund och slutsats var följade:
”I krönikan [Egyptierna på Bromma] sa jag att händelsen på Bromma var en del av ett större system, att USA efter attacken den elfte september fängslat både svagt och starkt terroristmisstänkta personer världen runt, som utan rättegång hämtas via specialplan och förts till fängelser i länder där de kan torteras, eftersom detta inte kan ske i USA. Om denna krönika anförde granskningsnämnden att det kan ”diskuteras om krönikören inte gick lite väl långt när han sade att USA fraktar misstänkta terrorister till länder där tortyr kan utföras eftersom tortyr inte får förekomma i USA och ett antal andra länder”.
/…/
”Granskningsnämndens omdöme att jag i min krönika ”gick väl långt” rymmer därför principiella konsekvenser. Medarbetarna på Sveriges Radio får därmed en signal att saklighet är att springa i exakt samma drev som alla andra journalister gör. Man ska akta sig för att gå utanför vad de stora svenska tidningarna skriver, undvika att självständigt söka egna källor.”
Nyligen var det Ekots f.d. Östeuropakorrespondent Maria Persson Löfgren som berättade hur Ekot väljer att hålla sig med dubbla måttstockar.
Hon börjar i en krönika i Kommunalarbetaren. Hon berättar att ett inslag med kritik mot Carl Bildt aldrig sändes i Ekot. I inslaget anklagar Srebrenicas mödrar Europa och den svenske utrikesministern Carl Bildt för massakern i Srebrenica, som skedde i juli 1995. Maria Persson Löfgren skriver:
”Det är mycket hårda ord. Långt från svenskt ”lagom” och det går inte: Det kan tas politiskt, som att jag är en allianshatande reporter, är ute efter utrikesministern och att svärta ned Sverige under EU-ordförandeskapet.
Hatet mot Bildt kommer inte med i svensk radio.”
Men gäller det t.ex Ryssland och andra länder och dess ledare, som av självgoda mainstreammedier anses mindre demokratiska, är det fritt fram för varjehanda obelagda påståenden. Maria Persson Löfgren fortsätter:
”Jag tänker på hur många gånger jag gjorde inslag med samma hätska utfall mot en annan politisk toppman, presidenten i Ryssland Vladimir Putin.
Aldrig en invändning om huruvida argumenten eller ilskan mot Putin var saklig eller ej. Det var självklart att släppa fram kritiska röster mot den enväldige presidenten i Ryssland utan att egentligen kontrollera om han verkligen hade makten att göra något åt det ena eller det andra.”
Jag har verkligen hatat, hatat, hatat Maria Persson Löfgren, ända sedan hon började rapportera från Ryssland, just för att många av hennes inslag var grundade på rykten och spekulationer. Nu inser jag att det inte var hon det var fel på utan den Eko-ledning som befinner sig i Sverige, som vill styra lyssnarnas världsbild så att den instämmer med den politiska agenda och de politiska mål Eko-ledning önskar förverkliga.
Maria Persson Löfgren fick också utveckla sin kritik ytterligare i radioprogrammet Medierna. Där är hon ännu tydligare i sin kritik.
Jag påstår, på goda grunder, att Eva Bofride ljuger när hon påstår att:
”Journalister har inga egna syften (även om det finns mängder av konspirationsteorier även om detta). Det som publiceras av olika medier med en ansvarig utgivare kan ställas till svars. I fria medier kommer flera sidor av samma verklighet till tals.”