Hur bra är det med en kommun och en länsstyrelse som är korrupt? Hur lockande är det för människor att bo i, eller att flytta in i, en korrupt kommun? Hur påverkar korruption utvecklingen? Hur tänker de makthavarna på Gotland när de låter korruptionen fortgå?
(För att veta vad korruption är läs Inga-Britt Ahlenius lysande artikel Se upp med ”affärer” och ”gräddfiler”!)
De sista dagarna av juli fick Gotland mycket attraktivt medieutrymme när Rapport, i sin 19.30-sändning, tog upp det ärende som fick dåvarande landshövdingen Marianne Samuelsson att avgå.
Länsrådet Anders Granat och nya landshövdingen Cecilia Schelin Seidegård framstod som inkompetenta, inför hela svenska folket, när journalisten Andreas Hedberg ifrågasatte varför inte länsstyrelsen har agerat och ändrat Marianne Samuelssons beslut. Ett beslut som godkände Max Hanssons exploatering av mark som omfattas både av strandskydd, naturreservat och riksintresse för rörligt friluftsliv.
Marianne Samuelssons beslut, som gick på tvärs med handläggande tjänsteman på länsstyrelsen, grundar sig enbart på felaktigheter, vilket Andreas Hedberg och Rapport tar upp i inslagen ovan.
Så här skrevs Marianne Samulessons beslut (jag har valt att framhålla intressanta partier med hjälp av feta bokstäver) :
Beslut 2009-07-15 Dnr 521-4598-08
Länsstyrelsens bedömning
Området som ansökan gäller är beläget inom strandskyddsområde och inom naturreservatet Gotlandskusten. Det är också beläget inom område av riksintresse för naturvård, kulturmiljövård och av riksintresse för friluftsliv.
De båda byggnaderna i ansökan gällande tillbyggnad på den ena och flytt av den andra, finns markerade på ekonomiska kartan från 1930-talet och har sannolikt använts inom den småskaliga fiskerinäringen.
Tillbyggnaden
När det gäller tillbyggnaden av fritidshuset behöves dispens från strandskyddsbestämmelserna då den kommer att hindra eller avhålla allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt. Länstyrelsen anser dock att fastigheten har rätt att freda en hemfridszon enligt den tomtplatsavgränsning som anges i detta beslut och bedömer därför att tillstånd kan ges för tillbyggnaden.Ärendet bedöms inte strida med syftet med natureservatet Gotlandskusten. Inte heller kan det anses skada riksintresset påtagligt.
Länsstyrelsen bedömer att tillstånd för byggnaden medges.
Inhägnad runt fritidshus
När det gäller inhägnaden runt fritidshuset anser Länsstyrelsen att den inte ska vara större än det som kan anses vara en normal hemfridszon. Därför ska den tas bort i de delar som går utanför den i detta beslut avgränsade tomtplatsen.Länsstyrelsen får, enligt 26 kap. 9 § MB, meddela de förelägganden som behövs i ett enskilt fall för att mijöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska efterlevas. Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte inte tillgripas.
Flytt av byggnad
Att avlägsna den andra byggnaden från befintlig plats skulle påtagligt förända landskapet och områdets karaktär. Förändringen anses strida mot syftet med naturreservatet Gotlandskusten och ansökan bör därför avslås.Övriga åtgärder på fastigheten
När det gäller övriga åtgärder på fastigheten som upptäcktes under ärendets gång anser Länsstyrelsen följande:
* Området runt fastighetens huvudbyggnad som stängslats in med trodertun behövs för jordbrukets behov och är därför inte förbjudna enligt strandskyddsföreskrifterna och gräsmarken är att betrakta som betesmark.
* Lusthuset används som kontor för lantbrukets behov och är därför inte förbjudet enligt strandskyddsföreskrifterna. Det uppfördes innan naturreservatet Gotlandskusten inrättades.
* Murarna, tennisbanan och golfgreenen med tillhörande gräsmatta ligger troligen inom en normal hemfridszon och betraktas hädanefter inte längre som anläggningar som hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda område där den annars skulle ha fått färdas fritt.
Marianne Samuelssons beslut kommenterar Naturvårdsverket i ett pressmeddelande:
PRESSMEDDELANDE 2009-08-05
Naturvårdsverket överklagar strandskyddsdispensNaturvårdsverket överklagar Gotlands beslut om strandskyddsdispens på Östergarn Djupvike 1:19. Naturvårdsverket anser att ombyggnaden och tomtplatsavgränsningen innebär att mark som idag är tillgänglig för allmänheten privatiseras. Särskilda skäl saknas och stranden har stor betydelse för friluftslivet.
– Vi har överklagat länsstyrelsens beslut på grund av att det inte finns särskilda skäl för att tillåta något som innebär en privatisering av strandområdet. Strandskyddsdispenser ska ges restriktivt, och Gotlands stränder är av stor betydelse för friluftslivet, säger Maria Ågren, generaldirektör för Naturvårdsverket.
På den berörda fastigheten har också ett antal tidigare utförda åtgärder uppmärksammats. Bland annat uppförda hägnader, ett lusthus, en tennisbana, en golfgreen och en större gräsmatta. Naturvårdsverket bedömer att alla dessa åtgärder skulle omfattas av krav på strandskyddsdispens om de skulle utföras idag. De kan alltså inte betraktas som undantagna från dispenskraven på grund av att de är kopplade till jordbruksdrift eller på grund av att de ingår i hemfridszonen i anslutning till bostadshuset. Strandskyddet på platsen utökades 1993, och eftersom åtgärderna vid huvudbygganden enligt de underlag som Naturvårdsverket tagit del av utfördes före det året, är det möjligt att de då inte ingick i det strandskyddade området, och att strandskyddsreglerna i så fall inte omfattade dem. Naturvårdsverket har inte undersökt den exakta omfattningen av strandskyddsområdet på platsen före 1993.
– Vi kommer att förtydliga vägledningar i strandskyddsärenden till både Gotland och övriga län inom kort, avslutar Maria Ågren.
Att nu länsstyrelsens två högsta höns vidhåller att Marianne Samuelssons beslut var rätt, och att felaktiga beslut inte kan ändras, kan enbart grunda sig på TVÅ saker: INKOMPETENS eller KORRUPTION. Ingen bra grund att bygga ett samhälle på…
Läs också:
Se också:
I förrgår sändes ett inslag i Rapport som berättar att Max Hansson, på Östergarnlandet, får ha kvar sina byggnationer – tennisbana, lusthus, staket m.m – som är uppförda i ett område som är klassat som strandskyddsområde, naturreservat och kulturellt riksintresse.
Det beslut som fattades förra året av dåvarande landhövding Marianne Samulesson grundades uteslutande på att Max Hansson var mäktig, i och med att han äger ett större företag på Gotland, och därmed, enligt Marianne Samuelsson, ska särbehandlas. Marianne Samuelssons motivering till beslutet fick regeringen att avsätta henne som landshövding.
Sedan dess har ingenting hänt. Länsstyrelsen låter Max Hansson få ha det precis som förut. Nu är det Marianne Samuelssons gamle vapendragare Gotlands länsråd Anders Granat som förvarar de olagliga besluten i Rapport. I den oklippta intervjun ovan kan ni njuta av hur Anders Granat försöker slingra sig och hur slutligen reportern Andreas Hedberg (samma Andreas Hedberg som gjorde scoopet i Radio Gotland som fällde Marianne Samulesson) i intervjuns andra halva bevisar att han har bättre koll på lagen än länsrådet Granat.
Att korruptionen har Gotlands myndighetsutövare i ett fast grepp blir ytterligare bekräftat.
Då när det begav sig hävdade Anders Granat att det inte varit fel av honom och Marianne Samuelsson att låta sig bjudas på lunch trots länsstyrelsens policy mot mutors första punkt lyder så här:
”Lunch eller middag i samband med myndighetsutövning, som t ex inspektion, tillsyn eller liknande är inte tillåtet.”
Då hävdade Anders Granat att:
”Vi var ju inte ute i myndighetsutövning utan vi ville skaffa oss en uppfattning om frågorna, vi var inte där i förberedelse för kommande beslut.”
Men sedan var det trots allt Marianne Samuelsson som stod för beslutet, vilket Anders Granat många gånger upprepar i intervjun. Det var alltså frågan om myndighetsutövning när Anders Granat och Marianne Samuelsson lät sig bjudas på lunch av Max Hansson, vilket är mot vad regelverket för deras myndighetutövning föreskriver.
Att korruptionen har Gotlands myndighetsutövare i ett fast grepp blir ytterligare bekräftat.
Läs också:
Tack Andreas Hedberg för din journalistik. Det behövs fler ambitiösa journalister som dig.