Jag har skrivit en hel del om korruption, både på bloggen och på lokaltidningarnas debattforum. – För att förstå vad som är korruption så rekommenderar jag Inga-Britt Ahlenius artikel om den svenska korruptionen. – På lokaltidningarnas debattforum har jag blivit angripen och kallad rättshaverist av en handfull anonyma debattörer samt av Gotlands Tidningars nyhetschef Mats Pettersson och centerpartistiska ledarskribenten Eva Bofride. Men nu får jag stöd från en så framstående person att de som i hårda ordalag avfärdat mina påståenden tiger.
Självaste Niklas Sjöblom, vd för konferensanläggningen Wisby Strand, framhåller problemet med korruption på Gotland i en gästkrönika i tidningen Gotlands Näringsliv. Och Sjöblom minsann, blir inte kallad rättshaverist: Ty när auktoriteter talar tiger de de fega stackarna.
”Många etablerade nätverk och organisationer styrs enligt gamla strukturer. Jag vill hävda att avgörande beslut inte tas på korrekta grunder. Besluten tas alltför ofta utifrån befintliga relationer och släktskap, det kan vara A-, B- eller C-kusiner, och gammal upparbetad vänskap som styr. Eller också är man kanske rent utav gift med systern till sin närmsta chef, som är bror med min mors kusin som i sin tur är… Ja, ni förstår vad jag menar. Relationer styr mer än sakfrågan!”
Det är precis detta jag alltid påtalat… (Tyvärr har jag inte taggat så många blogginlägg sedan jag byggde om bloggen. Därför dyker det för närvarnade bara upp ett inlägg och man klickar på taggen korruption. Men testa att söka på ordet, då blir det ganska mycket läsning.)
Niklas Sjöblom undrar också, precis som jag och flera med mig, vem som har makten på Gotland:
”Men vem har då den egentliga makten på Gotland? Är det verkligen de folkvalda politikerna, eller kan det vara så att det är tjänstemännen som utifrån gällande lagstiftning och utan egentlig insyn sitter säkert på sina positioner år efter år…”
Häromdagen lyftes frågan om underlåtenheten med att diarieföra inkomna handlingar av pensionerade chefredaktören Gunnar Öberg i både en debattartikel och på Öbergs blogg. Det finns en kultur inom Gotlands kommun att inte diarieföra inkomna handlingar, jag råkade själv ut för det nyligen vid min första kontakt med en gotländsk myndighet.
Andra bloggar som skriver intressant
”Journalister har inga egna syften (även om det finns mängder av konspirationsteorier även om detta). Det som publiceras av olika medier med en ansvarig utgivare kan ställas till svars. I fria medier kommer flera sidor av samma verklighet till tals.”
Så skriver Gotlands Tidningars centerpartistiske ledarskribent Eva Bofride idag. Eftersom journalistik är ett ämne som intresserar mig – Dels har jag jobbat som journalist, d.v.s. fotograf, och vet att verkligheten bestäms av uppdragsgivarens/arbetsgivarens intentioner. Dels anser jag att media bestämmer, genom indoktrinering, hur människor ska tycka och tänka i politiska och andra frågor, vilket gör journalistik/media till den största maktfaktor vi har i vårt samhälle. – så blev jag självklart förbannad. Inte fan kan man vara så okunnig och/eller så oreflekterande att man som f.d. journalist inte vet hur det fungerar i branschen. Läser Eva Bofride inga böcker???
Jag ska här presentera några mycket namnkunnigare och erfarnare journalisters synpunkter på journalistik.
Göran Rosenberg skriver i sin bok ‘Tankar om journalistik’:
”Valet av journalistisk berättelse är alltid ett subjektivt val, i de här sammanhangen oftast styrt av inomredaktionella förväntningar och koder, av ett slags journalistisk ideologi om man så vill. Som alla ideologer får den oss att betrakta världen, inte som den är, utan som den borde vara. Den belyser det vi bör se, och lägger i skugga det vi bör bortse från.”
Rosenberg berör också Gotlands lokalpress. 
”Det okritiska refererandet, det mekaniska återgivandet, det ogrundade påståendet, är inte bara ytlig journalistik. Det är inte journalistik alls.”
Tryckfrihetsexperten Erik Göthe har sagt:
”Idag måste varje intresse och politik – och varje krig – drivas kraftfullt också via massmedia. Det ideologiska trycket på journalisterna blir oerhört starkt. Ytterst få lyckas stå emot.”
Men det gör GT:s stadiga klippa Eva Bofride… 
Anders R Olsson skriver i sin bok ‘Lögn, förbannad lögn och journalistik’:
”Vi journalister är anställda och/eller ekonomiskt beroende. Det finns ägare och politruker inom massmedia – och de ger oss order. Överheten kontrollerar utbudet av yttranden i första hand via budget och chefsutnämningar, inte genom censur och grundlagsmygel.”
Läs också vad den mångåriga Ekots reportern, dåvarande Studio Ett krönikören, Björn Elmbrant skrev i en debattartikel i Expressen, med titeln ‘Är granskningsnämnden en politisk domstol?‘. Hans bakgrund och slutsats var följade:
”I krönikan [Egyptierna på Bromma] sa jag att händelsen på Bromma var en del av ett större system, att USA efter attacken den elfte september fängslat både svagt och starkt terroristmisstänkta personer världen runt, som utan rättegång hämtas via specialplan och förts till fängelser i länder där de kan torteras, eftersom detta inte kan ske i USA. Om denna krönika anförde granskningsnämnden att det kan ”diskuteras om krönikören inte gick lite väl långt när han sade att USA fraktar misstänkta terrorister till länder där tortyr kan utföras eftersom tortyr inte får förekomma i USA och ett antal andra länder”.
/…/
”Granskningsnämndens omdöme att jag i min krönika ”gick väl långt” rymmer därför principiella konsekvenser. Medarbetarna på Sveriges Radio får därmed en signal att saklighet är att springa i exakt samma drev som alla andra journalister gör. Man ska akta sig för att gå utanför vad de stora svenska tidningarna skriver, undvika att självständigt söka egna källor.”
Nyligen var det Ekots f.d. Östeuropakorrespondent Maria Persson Löfgren som berättade hur Ekot väljer att hålla sig med dubbla måttstockar.
Hon börjar i en krönika i Kommunalarbetaren. Hon berättar att ett inslag med kritik mot Carl Bildt aldrig sändes i Ekot. I inslaget anklagar Srebrenicas mödrar Europa och den svenske utrikesministern Carl Bildt för massakern i Srebrenica, som skedde i juli 1995. Maria Persson Löfgren skriver:
”Det är mycket hårda ord. Långt från svenskt ”lagom” och det går inte: Det kan tas politiskt, som att jag är en allianshatande reporter, är ute efter utrikesministern och att svärta ned Sverige under EU-ordförandeskapet.
Hatet mot Bildt kommer inte med i svensk radio.”
Men gäller det t.ex Ryssland och andra länder och dess ledare, som av självgoda mainstreammedier anses mindre demokratiska, är det fritt fram för varjehanda obelagda påståenden. Maria Persson Löfgren fortsätter:
”Jag tänker på hur många gånger jag gjorde inslag med samma hätska utfall mot en annan politisk toppman, presidenten i Ryssland Vladimir Putin.
Aldrig en invändning om huruvida argumenten eller ilskan mot Putin var saklig eller ej. Det var självklart att släppa fram kritiska röster mot den enväldige presidenten i Ryssland utan att egentligen kontrollera om han verkligen hade makten att göra något åt det ena eller det andra.”
Jag har verkligen hatat, hatat, hatat Maria Persson Löfgren, ända sedan hon började rapportera från Ryssland, just för att många av hennes inslag var grundade på rykten och spekulationer. Nu inser jag att det inte var hon det var fel på utan den Eko-ledning som befinner sig i Sverige, som vill styra lyssnarnas världsbild så att den instämmer med den politiska agenda och de politiska mål Eko-ledning önskar förverkliga.
Maria Persson Löfgren fick också utveckla sin kritik ytterligare i radioprogrammet Medierna. Där är hon ännu tydligare i sin kritik.
Jag påstår, på goda grunder, att Eva Bofride ljuger när hon påstår att:
”Journalister har inga egna syften (även om det finns mängder av konspirationsteorier även om detta). Det som publiceras av olika medier med en ansvarig utgivare kan ställas till svars. I fria medier kommer flera sidor av samma verklighet till tals.”
Tillfällig bebyggelse enligt Byggnadsnämnden och Länsrätten
Regeringsråden i Regeringsrätten avgjord för en vecka sedan, slutgiltigt, frågan om de ifrågasatta villavagnarna och stugorna på Snäcks camping. Regeringsrätten valde att inte pröva frågan. Det innebär att Kammarrättens dom från december förra året står fast.
Det är deltidsboende grannen till Snäcks camping, Olof Dahlbäck, som överklagat och yrkat i instans efter instans att det ska fastslås att Snäcks Camping AB inte har haft rätt att uppföra vare sig de 8 campingstugorna, de 12 uthyrningsstugorna, de 40 villavagnarna eller att genomföra markarbetena. Han yrkar också att Snäcks camping ska tvingas avlägsna byggnaderna och återställa marken.
Nu slutar det inte som någon fullständig seger för någon av parterna. Men man får väl ända säga att Snäcks camping vinner i praktiken medan Olof Dahlbäck har lagen på sin sida och vinner juridiskt.
Snäcks camping kan tills vidare ha kvar sina stugor och vagnar eftersom frågan om påföljder och ingripanden vid överträdelser inte kunnat börja utredas förrän den nu avgjord frågan om tillfälligt bygglov eller inte tillfälligt bygglov blivit klar. Det tillfälliga bygglovet har utgivits av Byggnadsnämnden i väntan på att kommunen ska fixa till en detaljplan och på den grunden ge ett permanent bygglov till campingen.
I beslutet från Kammarrätten framstår Byggnadsnämnden och Länsrätten, som sagt ja till tillfälligt bygglov, som riktigt inkompetenta när det gäller att tolka lagen. Eller är det kanske fråga om otillbörligt gynnande? Döm själv om det är inkompetens eller korruption som gjort att Kammarrätten sett sig föranledda att i protokollet skriva följande:
”Genom att bevilja tillfälliga bygglov kringgår byggnadsnämnden den demokratiska beslutsprocess som skall föregå antagandet av en detaljplan, vilket bl.a. innebär att allmänheten inte har fått någon rimlig möjlighet att påverka miljön i området.”
( Jag har tidigare skrivit om kommunstyrelsens märkliga resonemang om demokrati. )
Kammarrätten fortsätter:
”Byggnadsnämnden bestrider bifall till överklagandena, vidhåller sin tidigare bedömning att tillfälliga bygglov skall beviljas och anför bl.a. följande. Eftersom byggnaderna på ett relativt enkelt sätt kan tas bort och ersättas av uppställning av husbilar och husvagnar kan de prövas som
tillfälliga.”
/…/
”Beträffande frågan om åtgärders provisoriska karaktär framgår av RÅ 1994 ref 13 att som ett grundläggande krav gäller att den avsedda åtgärden verkligen är tillfällig. Det är naturligtvis inte tillräckligt, att ansökningen endast avser en begränsad period, som ryms inom den i 8 kap. 14 § andra stycket PBL föreskrivna maxtiden. Omständigheterna måste också vara sådana, att åtgärdens provisoriska karaktär med hänsyn till dess syfte och de tekniska och ekonomiska möjligheterna att återgå till ett planenligt användningssätt framstår som reell. Avseende tillfälliga
bygglov har Regeringsrätten i RÅ 1998 not 92 slagit fast att det inte är tillräckligt att en byggnad är lätt att demontera om det samtidigt inte framstår att behovet är tidsbegränsat.”
Man kan konstatera att rättsäkerhet inte råder på Byggnadsnämnen och Länsrätten eftersom de anvariga inte har den kompetens som krävs alternativt inte vill använda sig av sin kompetens.
Det tillfälliga bygglovet skulle gälla fram tills dess att området fått en detaljplan. Vid vilka situationer en detaljplan krävs innan bygglov kan ges framgår av Plan och bygglagen:
5 kap. Detaljplan och områdesbestämmelser
Detaljplan1 § Prövning av markens lämplighet för bebyggelse och reglering av bebyggelsemiljöns utformning ska ske genom detaljplan för
1. ny sammanhållen bebyggelse,
2. ny enstaka byggnad vars användning får betydande inverkan på omgivningen eller som ska förläggas inom ett område där det råder stor efterfrågan på mark för bebyggelse, om tillkomsten av byggnaden inte kan prövas i samband med prövning av ansökan om bygglov eller förhandsbesked, och
3. bebyggelse som ska förändras eller bevaras, om regleringen behöver ske i ett sammanhang.
Ägarfamiljerna till Snäcks camping har genom Pigge Werkelin och Niklas Harlevi själva skrivit om planprocessen och bygglovshanteringen i ett pressutskick. Tyvärr har de svårt, vilket även visar sig i deras inlagor till de olika rättsliga instanserna, att skilja mellan vad som står skrivet i lagen och vad de tror står skrivet i lagen. Men man kan ändå hitta intressanta erfarenheter i deras skrivelse.
”Till ett antal mindre campingstugor blev vi tvungna att begära tillfälligt bygglov när vi insåg att planen inte skulle hinna bli klar till 2007. Via våra samtal med byggnadsnämnden visste vi att ansökan om tillfälligt bygglov skulle gå igenom, men ansökningsförfarandet tog ändå nästan sex månader.”
/…/
”Inför 2009 blev vi först lovade att planen skulle bli klar till årsskiftet. Sedan skulle den komma i februari, men då skulle den skickas till Boverket av någon anledning. Nästa besked var att den skulle bli klar i mars och till slut var det klart att det skulle komma i april.
Det slutade med att Boverket dömde ut miljökonsekvensbeskrivningen så att den eventuellt måste göras om från grunden.”
Jag kan faktiskt förstå att man som entreprenör blir frustrerad över att det kan ta så otroligt lång tid att få till ett bygglov eller en detaljplan. Men lagen måste ha sin gång om vi vill upprätthålla ett rättsamhälle. Dessutom kan man kräva att myndigheterna kan och gör sitt jobb ordentligt. Så inget onödigt tidsödande krångel uppkommer…
Förutom Kammarrätten och Länsstyrelsen så dömer alltså även Boverket ut Byggnadsnämndens kompetens och hantering av Snäcks camping. Både Gotlands Tidningar och Gotlands Allehanda återgav Boverkets kritik, som även omfattade det unika tillfälliga bygglovet:
”Miljödepartementet har vänt sig till Boverket för att få experternas synpunkter på om kommunens handläggning av planen har skett i överensstämmelse med lagen
Det har den inte gjort, förklarar Boverket i ett yttrande.
För det första stämmer den detaljplan som upprättats för campingområdet inte överens med den översiktsplan som gäller för norra Visby. Detaljplanen innebär en hårdexploatering av ett område som utpekats som riksintresse för både naturvård och friluftsliv. Här växer den starkt hotade dikesskräppan och här finns Visbytraktens mest utnyttjade strövområde.
Den detaljplan som antagits av kommunen tar ett stort avsteg från intentionerna i översiktsplanen, tycker Boverket:
”När planen är fullt utbyggd kommer området att mer likna ett industriområde för turism”, förklarar man i yttrandet till miljödepartementet.
Om ett förslag till detaljplan avviker från vad som har angivits i en översiktsplan ska det framgå när planen ställs ut, men detta har inte skett.”
/…/
”Dessutom konstaterar Boverket med viss häpnad att kommunen har utfärdat tillfälliga bygglov för inte mindre än 105 villavagnar och stugor i området under planarbetets gång. Alla bygglov i områdets övre del upphävdes av kammarrätten i december, eftersom de inte ansågs vara tillfälliga.
Arkitekten Kristina Adolfsson som varit föredragande i ärendet på Boverket tror att den domen kommer att stå sig:
- I lagstiftningen är det kristallklart: Det måste finnas en plan innan man kan utfärda bygglov. Jag har aldrig tidigare sett något exempel på att man har utfärdat tillfälliga bygglov i den här omfattningen i väntan på att en detaljplan ska bli klar.”
Pigge Werkelin och Niklas Harlevi tar i sin skrivelse också upp bygglov nummer 2.
”När det tillfälliga bygglovet skulle gå ut för campingstugorna frågade vi Byggnadsnämnden hur vi skulle göra och fick rådet att söka ett nytt tillfälligt bygglov sommaren 2008.”
Det tillfälliga bygglovet har också överklagats. Och nu vet vi, sedan Regeringsrätten beslut för en vecka sedan, att tillfälligt bygglov för stugor och vagnar på Snäck inte är förenligt med lagen. Den överklagan av tillfälligt bygglov nummer 2 som inlämnats till Länsstyrelsen har legat på is i snart ett och ett halvt år för att Länsstyrelsen önskat vänta in rättsprocessen för tillfälligt bygglov nummer 1. Nu är det dax att tina upp denna djupfrysta överklagan och besluta att upphäva det av Byggnadsnämnden beslutade tillfälliga bygglovet. Så att frågan om påföljder och ingripanden vid överträdelser mot Plan och bygglagen kan börja utredas. Lagen måste ha sin gång.
En majoritet av Gotlands kommunstyrelses arbetsutskott anser att Adolf Hitlers beslut, under sin tid som Tysklands rikskansler, var fattade i föredömligt demokratisk ordning. Den slutsatsen kan man dra om man använder sig utav den logik som kommunstyrelsens arbetsutskott ger uttryck för när den säger nej till en folkomröstning om Hällarna, belägna söder om Visby.
Kravet på en folkomröstning hade rests av Nätverket rädda Södra hällarna. Med stöd av omkring 3 600 namnunderskrifter krävde man att kommunen skulle följa kommunallagens paragraf om rätten att begära folkomröstning i en viktig fråga.
Lagen säger att om fem procent av befolkningen vill ha en folkomröstning måste frågan tas upp av kommunfullmäktige. Detta mål har nätverket uppnått med råge. Men trots detta ser det nu inte ut att bli någon folkomröstning.
Arbetsutskottet motiverar sitt nej på följande vis:
”…eftersom frågan om Södra Hällarnas framtid redan är en del av en demokratisk process med betydligt större möjligheter för den enskilde individen att göra sin röst hörd än vid en folkomröstning. En folkomröstning skulle endast bekräfta det man redan vet, nämligen att det finns olika uppfattningar om Södra Hällarnas framtid”
På vilket sätt skulle det vara mer demokratiskt att låta politiker, som valdes innan folkomröstningsfrågan ens fanns på dagordnignen, avgöra frågan än att låta gotlänningarna själva bestämma på det allra mest demokratiska sätt som finns; genom demokratins grundprincip: En människa, en röst!
Självklart visar arbetsutskottest avslagsmotivering på total okunnskap om demokrati. Denna okunskap, och därmed visade ointresse för att sätta sig in i vad demokrati innebär, är märklig med tanke på att flera av arbetsutskottets ledamöter ägnat större delen av sina liv åt politiken. De började redan som unga.
Har de aldrig haft andra ambitioner med politiken än att förverkliga sig själva genom att skaffa sig en position som ger makt över undersåtarna?
Detta är ledamöterna i kommunstyrelsens arbetsutskott:
c Eva Nypelius, Lokrume, ordförande
c Lars Thomsson, Vänge
m Lena Celion, Slite, vice ordförande
m Gustaf Hoffstedt, Visby
s Björn Jansson, Visby
s Lilian Virgin, Visby
v Brittis Benzler, Sjonhem
Frågan om folkomröstning ska även upp i kommunfullmäktige…
Adolf Hitler var ju vald av Tysklands parlament, som bestod av flera partier. Vilka i sin tur var valda av Tysklands röstberättigade. Mer demokratiskt än så kan det ju inte vara enligt Gotlands kommunstyrelses arbetsutskott. Logiken är:
Desto längre avstånd mellan medborgarna och den/de som fattar beslut i sakfrågan, desto mer demokratiskt.
Ett bra boktips till alla som inte begriper sig på styrelseskicket demokrati:s innebörd och omfattning, eller helt enkelt är intresserad av att lära sig mer om demokrati, är ”Demokratin och dess antagonister” av Robert A Dahl. Finns på Bokus för 38 kronor.