Gotlandsbilden – Bloggen

Jag lovade skriva om den korporativistiska näringslivsorganisationen Tillväxt Gotlands verksamhetschef Tiina Mykkänens fadäs, som hon gjorde i sitt nyhetsbrev häromdan. Tyvärr så ringde hon mig idag på morgonen, eftersom jag mejlat henne i ärendet. Hon var inte ense med mig i det jag idag ska skriva om, men var ändå så pass trevlig – dvs helt ok – att jag kommer att vara snäll och saklig och inte raljera om henne. Guuud så tråkigt… Nä, vi får se. I stället för att jag ska raljera så kör vi igång med att citera ett stycke ur Gotlands Allehandas redaktionsschef Peter Wennblads krönika av idag. Han kommenterar också Tiina Mykkänens nyhetsbrev, och jag håller fullständigt med om vad han skriver.

”Tiina Mykkänen, chef på Tillväxt Gotland, skriver i sitt senaste månadsbrev apropå landshövdingsaffären att ”all den debatt som nu pågår i vår media får konsekvenser på tillväxten”.
På ren svenska: ett framgångsrikt Gotland kräver att gotlänningarna håller käften.
Jag har sagt det förr, och säger det igen: sommarens händelser har blottat en riktigt otäck maktkultur hos de gotländska beslutsfattarna.
Om Tillväxt Gotlands vision är att ön ska bli ett mini-Kina, då ser jag fram emot den dag kommunen stryper bidragen till föreningen, låser deras lokal på Skeppsbron och slänger nyckeln i hamnbassängen.
Men det lär inte hända, eftersom flera av öns ledande politiker har uttryckt ungefär lika unkna åsikter som Mykkänen.”

Men det Tiina Mykkänen skrev i nyhetsbrevet och som fick mig att gå i taket var följande.

”Hur vore det om vi alla tog på oss ett ansvar att först ta reda på fakta innan vi ger oss in i debatter, då hade t.ex. ”fallet landshövdingen” krymp avsevärt. Trots allt, hon gjorde inget olagligt eller ens sakfel i sin hantering av ärendet i fråga, enligt både polis och jurist.”

Det kan vara lite dumt det där med att anklaga andra för att inte ha tagit reda på fakta. Speciellt dumt är det ju om man inte själv tagit reda på fakta. I gårdagens telefonsamtal med Tiina Mykkänen så vidhöll hon sin ståndpukt att Marianne Samuelsson inte begått något fel trots att jag då anförde vad jag nedan ska anföra.

Marianne Samuelsson gick emot sin tjänsteman och dikterade själv argumenten för  att ge Max Hansson rätt att exploatera strandskyddad mark. Argumenten har sedan vederlagts av Naturvårdsverket, som är en instans högre upp än Länsstyrelsen. Det är alltså Naturvårdsverkets utlåtande som gäller, såvida inte detta överklagas till Miljödomstolen eller ändå upp till Regeringsrätten. Alltså har, tvärt emot vad Tiina Mykkänen skriver, jurister påtalat sakfel i Marianne Samuelssons myndighetsutövning i fallet Max Hansson.

Jag kommer nedan att publicera utdrag, från sidan 3 till och med sidan 5, ur Länsstyrelsens/Marianne Samuellsons beslut. Jag markerar de intressanta partierna med fet text. Hela dokumentet, omfattande 5 sidor finns att hämta på Radio Gotland hemsida. Efter detta kommer jag att publicera, i sin helhet, ett pressmeddelande från Natruvårdsverket. Även där kommer jag att markera de intressanta partierna med fet text.

Beslut 2009-07-15 Dnr 521-4598-08

Länsstyrelsens bedömning

Området som ansökan gäller är beläget inom strandskyddsområde och inom naturreservatet Gotlandskusten. Det är också beläget inom område av riksintresse för naturvård, kulturmiljövård och av riksintresse för friluftsliv.

De båda byggnaderna i ansökan gällande tillbyggnad på den ena och flytt av den andra, finns markerade på ekonomiska kartan från 1930-talet och har sannolikt använts inom den småskaliga fiskerinäringen.

Tillbyggnaden
När det gäller tillbyggnaden av fritidshuset behöves dispens från strandskyddsbestämmelserna då den kommer att hindra eller avhålla allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt. Länstyrelsen anser dock att fastigheten har rätt att freda en hemfridszon enligt den tomtplatsavgränsning som anges i detta beslut och bedömer därför att tillstånd kan ges för tillbyggnaden.

Ärendet bedöms inte strida med syftet med natureservatet Gotlandskusten. Inte heller kan det anses skada riksintresset påtagligt.

Länsstyrelsen bedömer att tillstånd för byggnaden medges.

Inhägnad runt fritidshus
När det gäller inhägnaden runt fritidshuset anser Länsstyrelsen att den inte ska vara större än det som kan anses vara en normal hemfridszon. Därför ska den tas bort i de delar som går utanför den i detta beslut avgränsade tomtplatsen.

Länsstyrelsen får, enligt 26 kap. 9 § MB, meddela de förelägganden som behövs i ett enskilt fall för att mijöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska efterlevas. Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte inte tillgripas.

Flytt av byggnad
Att avlägsna den andra byggnaden från befintlig plats skulle påtagligt förända landskapet och områdets karaktär. Förändringen anses strida mot syftet med naturreservatet Gotlandskusten och ansökan bör därför avslås.

Övriga åtgärder på fastigheten
När det gäller övriga åtgärder på fastigheten som upptäcktes under ärendets gång anser Länsstyrelsen följande:
*    Området runt fastighetens huvudbyggnad som stängslats in med trodertun behövs för jordbrukets behov och är därför inte förbjudna enligt strandskyddsföreskrifterna och gräsmarken är att betrakta som betesmark.
*    Lusthuset används som kontor för lantbrukets behov och är därför inte förbjudet enligt strandskyddsföreskrifterna. Det uppfördes innan naturreservatet Gotlandskusten inrättades.
*    Murarna, tennisbanan och golfgreenen med tillhörande gräsmatta ligger troligen inom en normal hemfridszon och betraktas hädanefter inte längre som anläggningar som hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda område där den annars skulle ha fått färdas fritt.

—–

PRESSMEDDELANDE 2009-08-05
Naturvårdsverket överklagar strandskyddsdispens

Naturvårdsverket överklagar Gotlands beslut om strandskyddsdispens på Östergarn Djupvike 1:19. Naturvårdsverket anser att ombyggnaden och tomtplatsavgränsningen innebär att mark som idag är tillgänglig för allmänheten privatiseras. Särskilda skäl saknas och stranden har stor betydelse för friluftslivet.

– Vi har överklagat länsstyrelsens beslut på grund av att det inte finns särskilda skäl för att tillåta något som innebär en privatisering av strandområdet. Strandskyddsdispenser ska ges restriktivt, och Gotlands stränder är av stor betydelse för friluftslivet, säger Maria Ågren, generaldirektör för Naturvårdsverket.

På den berörda fastigheten har också ett antal tidigare utförda åtgärder uppmärksammats. Bland annat uppförda hägnader, ett lusthus, en tennisbana, en golfgreen och en större gräsmatta. Naturvårdsverket bedömer att alla dessa åtgärder skulle omfattas av krav på strandskyddsdispens om de skulle utföras idag. De kan alltså inte betraktas som undantagna från dispenskraven på grund av att de är kopplade till jordbruksdrift eller på grund av att de ingår i hemfridszonen i anslutning till bostadshuset. Strandskyddet på platsen utökades 1993, och eftersom åtgärderna vid huvudbygganden enligt de underlag som Naturvårdsverket tagit del av utfördes före det året, är det möjligt att de då inte ingick i det strandskyddade området, och att strandskyddsreglerna i så fall inte omfattade dem. Naturvårdsverket har inte undersökt den exakta omfattningen av strandskyddsområdet på platsen före 1993.

– Vi kommer att förtydliga vägledningar i strandskyddsärenden till både Gotland och övriga län inom kort, avslutar Maria Ågren.

Tiina Mykkänen hävdar alltså att Marianne Samuelsson inte gjort något fel när Marianne Samuelsson i själva verket gjorde dubbelfel.
Om det var så som Naturvårdsverket skriver och antar, utifrån det underlag de har, så uppfördes alltså vissa hägnader, ett lusthus, en tennisbana, en golfgreen och en större gräsmatta redan innan strandskyddet sträckte sig så långt upp som 300 meter. Marianne Samuelsson kunde då helt enkelt bara hävdat att denna exploatering är gjord enligt då gällande regler, PUNKT SLUT!
Men i stället så börjar Marianne Samuelsson hitta på helt egna tolkningar av strandskyddslagarna som står i Miljöbalken. Hon har bland annat velat införa Sveriges mest vidsträckta hemfridszon och även velat låta strandskyddets undantag för jordbruk bli rekordmånga.
Men sedan kom ju Marianne Samuelssons faktiska argument fram genom den bandinspelning som Radio Gotland fick tag i; där Marianne Samuelsson säger att man ska särbehandla Max Hansson eftersom han är öns största företagare. Men innan den inspelningen nådde offentlighetens ljus hann Marianne Samuelsson berätta för Gotlands Tidningar att Max Hansson inte alls särbehandlats.

”Definitivt inte. Man är snarare mer hård i såna här ärenden och de väcker uppenbarligen mer uppmärksamhet än andra.”

Det finns en sak i Tiina Mykkännens nyhetbrev som tyder på att hon är helt ense med Marianne Samuelsson och många gotländska politiker och inofficiella makthavare, som gjort sig hörda i Marianne Samuelsson-debatten, det är när hon tipsar om en artikel med rubriken ”Klart företagare ska ha gräddfil” av den uppblåste och arrogante Johan Staël von Holstein, som är mest känd för att ha drivit ett företag som aldrig någonsin gjorde vinst. Tiina Mykkänen gav följande lilla uppmaning till Tillväxt Gotlands nyhetsbrevsprenumeranter.

”Företagsledaren och åsiktsmaskinen Johan Stael von Holstein skrev i samma ämne en intressant debattartikel i Expressen i juli,
läs gärna artikeln på http://www.expressen.se/debatt/1.1655538/klart-foretagare-ska-ha-graddfil ”

Nu mina läsare är det upp till er att ta ställning till frågan om fakta. Hade Tiina Mykkänen fog för att skriva detta?

”Hur vore det om vi alla tog på oss ett ansvar att först ta reda på fakta innan vi ger oss in i debatter, då hade t.ex. ”fallet landshövdingen” krymp avsevärt. Trots allt, hon gjorde inget olagligt eller ens sakfel i sin hantering av ärendet i fråga, enligt både polis och jurist.”

Andra bloggar om: Demokrati, Gotland, Ideologi, Korruption, Myndigheter, Näringsliv, Politik, Rättsäkerhet
Intressant

Andra bloggar om: Gotland, Marianne Samuelsson, Tillväxt Gotland