”Vi hindras av en rättshaverist” var rubriken på en artikel i Gotlands Tidningar 081217. Det var Snäcks camping AB:s vd Niklas Harlevi som i tidningen fick gå till angrepp mot en granne som överklagat byggloven för de 40 villavagnarna i backen ned mot Snäckviken samt för campingstugorna och uthyrningshusen i samma område. Detta grova påhopp på grannen uttalade Niklas Harlevi trots att Kammarrätten precis hade gett grannen åtminstone delvis rätt.
Gotland Tidningar skrev då utifrån Kammarrättens dom:
”Det var fel av byggnadsnämnden att bevilja tillfälligt bygglov för vagnarna och stugorna, anser rätten. De åtgärder som gjorts i området kan enligt lagen inte bedömas som tillfälliga och byggloven ska därför hävas, skriver man i domen.
Men man avslår överklagandena när det gäller kravet på att avlägsna byggnaderna och återställa marken.”
Till detta kom då Niklas Harlevi med sitt påhopp.
”Det finns en rättshaverist som förhindrar oss att bedriva camping på en campingplats. Den byråkratiska processen är så långsam att vi ännu inte har någon detaljplan för området. Det gör att den här personen kan utnyttja de kryphål som finns. Vi kommer givetvis att överklaga kammarrättens dom, säger han.”
Ärendet hamnade så på en högre nivå och nu är det Miljödepartementet som ska ta ställning. Miljödepartementet har vänt sig till Boverket för att få experternas synpunkter på om kommunens handläggning av planen har skett i överensstämmelse med lagen. Det har den inte gjort, förklarar Boverket i sitt yttrande som refererades i både GA och GT idag. Yttrandet är förkrossande för Gotlands kommuns anseende som myndighet och myndighetsutövare. Har Gotlands kommun åsidosatt lagen pga inkompetens eller pga medvetet lagtrots för att tillmötesgå ägarfamiljerna Harlevi och Werkelin? Boverkets utlåtande visar också att det inte är Snäcks camping AB:s granne som är rättshaveristen utan Gotlands kommun. Gotlands Allehanda radar idag upp lagöverträdelserna:
”För det första stämmer den detaljplan som upprättats för campingområdet inte överens med den översiktsplan som gäller för norra Visby. Detaljplanen innebär en hårdexploatering av ett område som utpekats som riksintresse för både naturvård och friluftsliv. Här växer den starkt hotade dikesskräppan och här finns Visbytraktens mest utnyttjade strövområde.
Den detaljplan som antagits av kommunen tar ett stort avsteg från intentionerna i översiktsplanen, tycker Boverket:
”När planen är fullt utbyggd kommer området att mer likna ett industriområde för turism”, förklarar man i yttrandet till miljödepartementet.””För det andra anser Boverket att det finns flera stora brister i den miljökonsekvensbeskrivning som har gjorts i arbetet med detaljplanen. I en miljökonsekvensbeskrivning ska man alltid beskriva alternativ, men sådana finns inte med. Man har inte heller beskrivit miljökonsekvenserna och tillräckligt utförligt.”
”Dessutom konstaterar Boverket med viss häpnad att kommunen har utfärdat tillfälliga bygglov för inte mindre än 105 villavagnar och stugor i området under planarbetets gång.”
Boverkets föredragande, arkitekt Kristina Adolfsson, säger till Gotlands Allehanda:
”Det måste finnas en plan innan man kan utfärda bygglov. Jag har aldrig tidigare sett något exempel på att man har utfärdat tillfälliga bygglov i den här omfattningen i väntan på att en detaljplan ska bli klar.”
Nu förväntar jag mig en offentlig ursäkt av Snäcks camping AB:s vd Niklas Harlevi för att han offentligt påstod att grannen var rättshaverist. Jag passar också på att uttrycka min mening, grundad på de fakta som nu framkommit: Niklas Harlevi är rättshaverist i ordets rätta betydelse. Han har nämligen, åtminstone fram till idag, haft en felaktig uppfattning om vad som står skrivet i lagen och utifrån denna vanföreställning agerat som en rättshaverist, bl a beskyllt en mer lagkunnig granne för att vara just rättshaverist. Den som sa’t han va’t!
Andra bloggar om: Demokrati, Exploatering, Gotland, Korruption, Myndigheter, Näringsliv, Rättsäkerhet, Turism, Turistprofitörer, Visby
Intressant
(Samma blomrabatt i november.)
Det är fan så märklig att man hittar bäst information om kommunens budgetberedning i den moderata ledarskribenten Mats Linders ledarartikel i Gotlands Allehanda i stället för i GA:s och GT:s redaktionella artiklar om budgetberedningen. Kan det tyda på dålig journalistik eller på en överjävligt ambitiös ledarskribent? Troligen ligger sanningen någonstans däremellan. De två ledarskribenterna i Gotlands Tidningar, socialdemokraten Håkan Ericsson och centerpartisten Eva Bofride, har i varje fall inget att tillföra.
Mats Linder skriver inledningsvis:
”Av materialets datering att döma (2009-09-11) så hade man tvingats spara bort fyra av årets månader för att få pengarna att räcka till.”
Inom Gotlands kommun förekommer ingen korrekturläsning. Det var det första jag fick lära mig när jag flyttade hit och stod och väntade på den buss som skulle gå enligt turlistan men inte gick i verkligheten. Bristen på korrekturläsare uppenbarades också förra året när det gjordes en ganska påkostad broschyr med titeln ”Vision och varumärkesplattform för Gotland – den magiska ön” vilket föranledde en medborgarmotion av Ylva Liljeholm om att densamma skulle dras in med motiveringen:
”Broschyren ”Vision och varumärkesplattform för Gotland – den magiska ön” är full av skrivfel, stavfel, språkfel samt pinsamma generaliseringar av hur gotlänningar är. /…/ Att dela ut den i marknadsförande syfte riskerar att Gotland och Gotlands kommun blir driftskucku i hela landet.”
En härlig karaktärisering av gotlänningen ingår i nämnda skrift. Vad sägs om följande:
”Den absolut viktigaste och avgörande profilbäraren är dock alla vi som bor, lever och verkar på Gotland. Gotlänningarna är jordnära och familjära. Vi strävar efter det som är naturligt, äkta och genuint och arbetar för en hållbar utveckling. Det har gjort oss Gotlänningar till mycket omtyckta människor som anses öppna och gästvänliga.”
Så kan det gå när ambitionsnivån är lägre än låg. Men åter till budgeten. Beslutet, i dessa nedskärnings och besparingstider, att bygga arenahall och nytt badhus visar på att det finns andra ambitioner som har företräde framför kommunens kärnverksamhet. Och varför berättar Mats Linder.
”Plötsligt förvandlas Eva Nypelius från Spara till Slösa. Plötsligt är det inte längre viktigt att hålla igen, utan att satsa. Plötsligt ska man inte längre hålla koll på kostnaderna utan stimulera ekonomin.
Jag förstår ingenting. Eller snarare – jag förstår precis. Det hänger inte ihop med föresatsen att prioritera barnen och kärnverksamheten. Men arenahall och badhus, det är roliga projekt. Och det är att bygga monument. De projekten vill kommunledningen inte avstå ifrån. Trots att satsningen motsäger allt man säger sig stå för.Filmsatsningen är ett annat drömäventyr som kommunledningen inte vill släppa. Det var i slutet av mars som det meddelades att kommunen ska satsa sex miljoner om året på nätverket Filmön Gotland.
Den foten i klaveret väljer man att inte dra ur. För vad är film?
Ett roligt projekt. Publikknipande. Börjar vi inte ana ett mönster?”
Nog är det så alltid och samtidigt som kommunen bl a tar bort gratis busskort till skolbarn och -ungdomar och sparar 1,3 miljoner så fortsätter bidragen till näringslivet dock med en minskning på 2,6 miljoner. Mats Linder igen:
”Projektet Tillväxt Gotland får klartecken om fortsatt kommunalt stöd. Det var tänkt att Tillväxt Gotland skulle bli självfinansierat. Det verkar mycket, mycket avlägset. I dagsläget skulle man tvingas höja medlemsavgiften med flera tusen procent för att uppnå självfinansiering. Teoretiskt. För om man höjer medlemsavgiften med säg 3 500 procent så KAN det ju tänkas att några omprövar medlemskapet.
Nå, näringslivsanslaget minkas med 2,6 miljoner. Jag hoppas att det innebär startskottet till en klarsynt rabattrensning i den rika floran av kommunala och semikommunala näringslivstillvända verksamheter.”
P.S. Läs även Mats Linders skarpa ledarartikel om den kritiserade broschyren ”Vision och varumärkesplattform för Gotland – den magiska ön”, han är rolig, klarsynt och skarp. D.S.
Förra året anmälde Mårten Hyltner, så kallad Företagarombudsman på den nyliberala tankesmedjan Den Nya Välfärden, Gotlands kommuns hantering av försäljningen av Björkhaga camping. Kommunen sålde Björkhaga camping för två miljoner kronor till en enskild näringsidkare trots att en oberoende värdering fastställt värdet till sex miljoner kronor. Idag återkommer Mårten Hyltners intresse till Gotland då han på insändarplats i Gotlands Tidningar kommenterar kommunens placering – plats 235 av 290 – i Svenskt Näringslivs rankinglista över lokalt företagsklimat. Eftersom det är ord och inga visor i Mårten Hyltners artikel så publicerar jag den här i sin helhet. Jag konstaterar att i allt så ger Mårten Hyltner stöd för de synpunkter om korrupta kommunen som jag själv brukar ge utttryck för här i bloggen. Bl a tipsar Mårten Hyltner om hur kommunen kan bättra sig och dessa tips stämmer också helt överens med mina egna gratisråd till korrupta kommunen.
”Ett sätt att underlätta företagandet i kommunen är att vara lyhörd och ett annat att följa lagar och regler och behandla alla lika.”
Här följer hela Mårten Hyltners artikel. Läs och njut. 
Gotland ligger på jumboplats
Gotlands kommun har från en redan dålig placering fallit ytterligare fem placeringar till plats 235 av 290 sedan förra året på Svenskt Näringslivs rankinglista över lokalt företagsklimat. Listan baseras till stor del på vad företagen själva anser om sin kommun.
Anledningen till bottenplaceringen var företagens kritik på följande fyra områden1. Kommunalpolitikernas attityder till företagande (plats 234)
2. Kommunens tillämpning av lagar och regler (plats 271)
3. Konkurrens från kommunens verksamheter mot de privata företagen (plats 274)
4. Kommunala tjänstemännens attityder till företagande (plats 268).En orsak till den dåliga placeringen på kommunrankingen kan vara hur kommunen valt att hantera sina fastighetsförsäljningar.
Under 2007 sålde kommunen Björkhaga camping för två miljoner kronor till en enskild näringsidkare trots att en oberoende värdering fastställt värdet till sex miljoner kronor. Kommunens lagbrott resulterade i att Företagarombudsmannen vid Den Nya Välfärden anmälde Sverige till EU-kommissionen för otillåtet statsstöd. Ärendet är ännu inte avgjort.
Ett annat dåligt exempel är restaurang Burmeister. Trots att det hade drivits restaurang där i över hundra år sålde kommunen fastigheten till ett factoringföretag. Att restaurangägaren lagt ett högre bud struntade man helt i.
Detta är typexempel på hur kommunen genom felaktiga beslut snedvrider konkurrensen och hur vissa företagare favoriseras framför alla andra.
Detta visar på såväl bristande respekt för gällande lagar och regler som dåliga attityder till företagande, vilket naturligtvis påverkar det lokala företagande negativt. Dessutom får inte kommuninvånarna tillräckligt betalt för sina gemensamma tillgångar.
Det är alltså först och främst kommunens agerande och dess attityder till företagarna som placerar Gotland så långt ner på listan.
En kommun ska syssla med kärnverksamhet. I den ingår bland annat daghem, skolor och viss infrastruktur såsom planläggning av bostäder. När kommunen säljer ut tillgångar ska det ske på samma sätt som när man säljer sin egen villa, genom anbud.
Ett sätt att underlätta företagandet i kommunen är att vara lyhörd och ett annat att följa lagar och regler och behandla alla lika.
En viktig del i företagarklimatet är förutsägbarhet, regelsystem och det offentligas agerande ska kunna gå att förstå och förutse. En enkel sak att förbättra företagarklimatet för en kommun är alltså helt enkelt att inte bryta mot lagar och regler som ska skydda konkurrensen.
Kommunpolitikernas attityder till företagande har dessutom försämrats det senaste året. Kommunen har rasat hela 35 placeringar från plats 198 till plats 234.
Men allt är inte nattsvart. Det verkar trots allt som om kommunen tagit till sig av kritiken.
Nyligen valde kommunen att lägga ut försäljningen av Kappelshamns hamn på anbud. Ett alldeles korrekt förfarande. Sannolikt ger det också ett bättre pris än utan anbudsförfarande. Åtminstone blir priset marknadsmässigt och det innebär inte heller något stöd till enskild företagare.
Detta gynnar företagarklimatet och Gotlands skattebetalare. Med fler rätt och färre fel så finns goda förutsättningar för Gotlands kommun att återfå även förtroendet bland småföretagarna och klättra på kommunrankingen nästa år.Mårten Hyltner Företagarombudsman Den Nya Välfärden
Jag kom just att tänka på att jag i var och varannan bild har med Näsuddens vindkraftverk. Det är inte helt utan orsak. Först och främst är det lite svårt att undgå att få med dem eftersom de flesta av mina bilder tas ut över Burgsviken mot Näsudden. Men jag skulle kunna välja att i största möjliga mån utelämna vindkraftverken genom att välja ett annat bildutsnitt. Men i grund och botten är jag positiv till vindkraftverken och anser inte att de stör. Detta grundar sig dels på att vindkraftverken fyller en allmän nyttofunktion. Dels är de, enligt mig, inte heller ett allt för störande element i landskapet. Det sista grundar sig förmodligen på att de just fyller en allmän nyttofunktion och att min acceptans därför ökar. Denna inställning delas för övrigt också av de som sålt mark för att upplåtas till vindkraftverk. Dessa markägare, som många gånger bor nära eller i en vindkraftpark störs betydligt mindre av det, enligt mig, oacceptabla bullret från vindkraftverken än vad de närboende som inte fått någon personlig ekonomisk vinning utav vindkraftverken gör.
Bullret är på väg bort och framtidens vindkraftverk påstas endast avge 45 db, vilket är högsta godtagbara buller i en bostad.
Det finns alltså betydligt större hot mot det gotländska natur- och kulturlandskapet än vindkraftverk enlig mig. Det största hotet är de människor som tycker det är OK att exploatera strandnära marker för att bygga fritidshus och stugbyar. Där finns inga förmildrande allmänintressen eftersom de enda som gynnas på lång sikt av sådan exploatering vore exploatörerna själva, som har som affärsidé att köpa upp attraktiv mark, bygga fritidshus på den och sälja fort som fan. Precis som mig så tror jag att besökare på Gotland har mer överseende med vindkraftverk än att påträffa sommarstugor och stugbyar titt som tätt längs kusterna, vilket dödar mycket av det lockande med Gotland och minskar möjligheterna att njuta av de vackra stränderna och fångas av dess illusoriska orördhet.