Detta är väl inte så självcentrerat. Att publicera en bild på sig själv tagen för omkring 20 år och 40 kilo sedan. Tänk om jag började ägna mig åt vad jag kallar kvinnlig fotografi - att ta nakenbilder på sig själv…
Jag läste i Aftonbladet att en manlig luciakandidat på friskolan Lillerudsgymnasiet i Karlstad blivit utsatt för diverse trakaserier för att han kandiderade till lucia. Det finns tydligen nötter utan humor som inte gillar att en man kandiderar som lucia.
Jag var själv lucia när min klass – i 5:an eller 6:an – lussade för vår magister. Orsaken till att jag fick vara lucia var att jag på den tiden hade så långt hår. Jag minns att jag kunde stoppa kanske 5 centimeter i munnen. Och ni ska veta att på den tiden var det inte speciellt inne med långt hår på killar. Jag har alltid varit ute…
När klassen utsett en av tjejerna till lucia så kom någon på den geniala iden att även låta mig få vara lucia och bära en ljuskrona. Det var föredömligt jämnlikt så det heter duga.
När jag idag höll på att leta efter en bild av hur jag såg ut i mitt långa hår, då jag var 11-12 år, hittade jag istället bilden ovan. Den och tre andra bilder som jag inte ens kan minnas att jag haft låg i botten av en låda. Bilden ovan är orginal i storlek 9×13 centimeter och jag är bara drygt 3 centimeter stor på bilden. Därav den låga kvaliten. Men nu säger vi inte låg kvalitet. Vi säger dokumentär bildstil. Det låter bättre.
Jag tycker bilden var så kul att jag kände för att visa den för er i brist på någon ”dagens bild”. Jag har ju varit i Hemse och köpt öl. Bland annat köpte jag min hittils dyraste öl. En flaska Nils Oscar’s julöl för 49 kronor. Nils Oscar’s rökporter, för 24 kronor flaskan, är den godaste öl som finns på Systemet. Därför förväntar jag mig en otrolig smakupplevelse i morgon när jag tänker dricka julölen till middagen. Middagen kommer att bestå av pasta med min gotländska köttfärssås. Skål alla ni som läser detta!
Om etablisemanget på Gotland, och i första hand turistprofitörerna, hade den minsta känsla för naturen skulle de inse vilket otrolig värde som finns i den.
När jag var i 15-års-åldern åkte jag två höstar i rad upp till Björkliden – 20 mil norr om polcirkeln – för att göra dagsutflykter och få se när björkarna skiftade färg från grönt till gult/rött och slutligen stå kala. Hela den processen gick på en vecka så det vara viktigt att ha tur att pricka in rätt vecka. Men båda gångerna hade jag den turen och fick uppleva fanstastiska naturscenerier.
Här på Gotland har vi också speciella naturupplevelser som inte är alla förunnat. Över Burgsvik är det på kvällar och nätter fantastiska stjärnhimlar som stadsbor kanske aldrig har upplevt. Och för några veckor sedan hade vi natthimlarna fyllda av kacklande vitkindade gäss som flyttade söderut. I maj flyttar de tillbaka mot norr men då flyttar de mestadels på dagarna.
Att få uppleva känslan, som man får när man står med huvudet tillbakalutat och stirrar upp mot stjärnhimlen, och hör ett intensivt kacklande, utan att se varfrån kacklet kommer, är verkligen magiskt.
Jag är övertygad om att ifall jag själv hade haft planer på att ge mig in och profitera på turism skulle jag komma på många andra magiska upplevelser som det skulle gå att tjäna sig en hacka på. Men de som är inne i branchen och har sitt levebröd från turistföretagande tycks inte se fler värden på Gotland än sommarens sol och bad. Och detta tror jag beror på att naturen, i sig, inte räknas av de bofasta här. Naturen är bara något, i sig värdelöst, som ska exploateras. Därför har inte heller Gotland någon marknadsföring inriktad på de speciellt magiska tillfällen som årligen infinner sig i Gotlands underbart vackra natur. Uppenbarligen är det så att här kan inte en blind höna hitta något frö. 
I norra Sverige är naturen det viktigaste av allt i många människors liv. Arbete kan de vara utan, men de kan inte vara utan naturupplevelserna. Där ägnar sig var och varannan åt olika typer av naturaktiviteter. Därför inser de också vilket otroligt värde naturen, i sig, har. Och denna insikt har de också använt för att locka besökare och få inkomster. Även om det i norr kanske inte kommer lika många besökare, per år, som till Gotland, så har de lyckats med det som det tjatats om på Gotland i mer än 25 år: I norr har de lyckats förlänga säsongen. Och då räknar jag ändå bort den självklara vinterturismen som ägnar sig åt skidåkning. En turism som Gotland inte har förutsättningar för även om kommunalrådet Eva Nypeliuz (c) och turistprofitören Pigge Werkelin var på gemensam studierresa till Åre.
Och vad lärde de sig då i Åre? Uppenbarligen ingenting!
Så Gotland fortsätter öppna sig och stänga sig för besökare utifrån sommarlovets början och slut. Och den natur, som enligt Gotlands Turistförenings undersökningar är den huvudsakliga orsaken till att besökare reser till just Gotland, fortsätter att förstöras med meningslösa, enbart sommaröppna, exploateringar.
Jag menar inte att det skulle kunna bli möjligt med lika mycket turism på höst, vinter och vår som på sommaren. Men att marknadsföra sig med ”lever året runt” utan att precisera vad fan man ska gör som beökare på Gotland när inte vädret är varmt, och man kan bada och sola, är så jävla oproffsigt. Det räcker inte att säga ”Gotland – den magiska ön”.
- En grundläggande kunskap i marknadsföring är att man ska vara tydlig. – Vad erbjuds och vad förväntas kunden göra. (naturupplevelser på Gotland – åk till Gotland)
- En annan grundläggande kunskap, om man är i turistbranchen, är att man måste hålla öppet för att få kunder.
Kanske är det så att de som driver turistföretag är nöjda med att enbart ha öppet på sommaren. Ägarna till turistföretagen får på den korta tiden troligen in tillräckligt för att livnära sig året om. Men i så fall; Varför tjatas det så in i helvete om att förlänga säsongen? Är det bara för att lura beslutsfattare och boende på ön om att turismen, i en framtid som i verkligheten aldrig kommer, ska ge arbeten och välfärd åt alla året om. Och att det därför är motiverat med att ge så in i helvete mycket av kommunens skattepengar till olika satsningar för att stötta turistföretagen.
Vad tror du? Och vad tror du om Gotlands natur som dragplåster höst, vinter och vår?
Det stora samtalsämnet på Gotland idag är att regiondirektör Bo Dahllöf fått en lönehöjning på 24 procent, vilket innebär att han efter nyår kommer att kvittera ut 103.000 kronor varje månad till skillnad mot nuvarande ynka 83.000.
Bo Dahllöf har ”förhandlat” med kommunalrådet Eva Nypeliuz (c) om sin lön. Och som vanligt när det gäller personer i samhällets topp så finns det hur många, mer betalda, arbeten som helst att välja och vraka bland. Och därför hade väl Eva Nypeliuz inte mycket att sätta emot. Vi boende på Gotland får vara glada över att Bo Dahllöf av ideologiska skäl avstod alla andra erbjudna, och högre betalda, arbeten och stannade på Gotland för att fortsätta det framgångsrika arbetet med avfolkningen av ön.
Bo Dahllöf anställdes som regiondirektör år 2000. Hans nya kontrakt gäller till och med år 2014.
Många undrar idag – när lokaltidningarna svämmar över av varsel/uppsägningar och kommunala nedskärningar – hur i helvete man kan gå med på en 24-procentig löneökning. Eva Nypelius motiverar i Gotlands Tidningar att:
”Just i de här svåra lägena är det viktigt att vi har bra ledare. Ledarskapet är a och o i sådana situationer.”
Tänker man efter vad det är hon säger så innebär det att vi ska inspireras och följa de ledare som utsetts åt oss. I det är fallet är signalet att vi alla – trots ekonomisk kris både i kommunen, landet och världen – inte ska ta hänsyn till annat än vårt egenintresse.Vi ska helt enkelt inte vara återhållsamma med våra krav, utan kräva så mycket vi kan få för egen del men hålla ingen på andras. Ansvar är något som andra ska ta.
Och har vi inte den lön som vi själva anser oss vara förtjänta av så får vi se till att minska ner på vår arbetsprestation så att den motsvarar den lön vi får oss tilldelade, vi som inte själva kan förhandla oss till 100.000 i månadslön.
Vi får tacka Eva Nypeliuz för detta tips från ledningen. Det kan spara många kroppar som riskerat att slitas ut av lågavlönat, stressigt och tungt arbete.
Idag är jag både stolt och nöjd med bilderna. Men det finns ju annat att gräma sig över. Som kommunala satsningar som initieras med falska förespeglingar.
Jag skrev i förrgår om hur ödsligt det var på det nybyggda turistkomplexet Tott. Men jag hade fel då. De boende på anläggningen var inte ute på sightseeing. Det fanns nämligen inga boende enligt vad HelaGotland skrev i onsdags. HelaGotland citerar styrelseordförande i ägarbolaget Visby Camping AB, Jörgen Olsson, och han säger:
”Det strömmar inte in hotellgäster direkt. Den här veckan har det nog inte varit några hotellgäster inbokade.”
I gårdagens Gotlands Tidningar säger samme Olsson:
”Det hade varit roligt att ha en omsättning.”
GT berättar då också att:
”Hotellet hade planerat både julbord och nyårssupé, men med bara tre anmälningar ställdes evenemangen in.”
Jörgen Olsson berättar i GT om konferensverksamheten:
”När det gäller konferenser är det nästan permafrost.”
Vilket får GT:s journalist att undra:
”Men övriga gotländska aktörer på hotell-, konferens- och julbordsmarknaden märker inte av någon kris. Vad har ni gjort för fel?
På vilket Jörgen Olsson svarar:
”Det är en operativ fråga. Och jag tycker inte att tidningen är rätt forum för den diskussionen.”
GT:s journalist berättar att:
”De sju större aktörer som GT talat med har snarare märkt av en uppgång i år och flera talar till och med om att Gotland skulle ha konkurrensfördelar när det blir sämre tider.”
HelaGotland skriv i förrgår att 30 av totalt 118 lägenheter på Tott osålda. Jörgen Olsson säger då att:
”Det kostar med mäklarannonser, och en sommarlägenhet säljs knappats på hösten. Vi bidar vår tid och hoppas på bättre tider till våren helt enkelt.”
Nu kan man fråga sig hur det gick med den turistanläggning som kommunen subventionerat för att, som det sades, Tott skulle ge besökare och därmed arbetstillfällen och inkomster till Visby och Gotland året om. Då var det minsann ingen tal om att det var sommarlägenheter som byggdes. När det begav sig var det lägeheter som skulle användas året runt.
Men dessa, numera uppenbara, lögner och falska förespeglingar är regel och inga undantag när Pigge Werkelin är initiativtagare. Han har för vana att verkligen skruvat upp förväntningarna högt.
Inför sitt nästa projekt, i Slite, fastslog Pigge Werkelin att:
”Säsongen kan bli hur lång som helst.”
Hur han i praktiken stängt sina anläggningar när sommarlovet är slut, trots många tal om att förlänga säsongen, har jag skrivit om tidigare. Bland annat här.
Projektet i Slite sades också vara att bygga:
”Ett bostadshus för gotlänningar som är över femtio och där barnen flyttat ut.”
Men när projektet för någon vecka sedan var uppe till diskussion vid ett samrådsmöte i Slite var det inget tal om ”bostadshus för gotlänningar” utan då benämndes huset enbart hotell.
Passa också på att läsa Gotlands Tidningars utmärkta reportageserie om hur det gick till när projektet Tott genomdrevs. Om man tror att Gotland är en kommun där demokrati och lagar spelar roll i beslutsfattandet så blir man snart varse om motsatsen.
- 081020 Inget fick stå i vägen för nya hotellet
- 081020 Många och stora avsteg från planen
- 081021 Nytt tänk rätt i tiden
- 081021 Rika människor är målgruppen
- 081022 En plan som inte följdes
- 081022 Svidande kritik mot kommunen
- 081023 Tjänstemännen blev överkörda
Idag var jag vid Tott, det nybygggda komplexet vid Norderstrand, för att kolla hur pass hög beläggning de har så här års. Tott sades ju skulle dra turister till Gotland även under höst, vinter och vår. Eftersom det var så ödsligt, med få bilar på parkeringen och mörkt i alla hus och rum, så undrar jag var alla turister som nu bor på Tott håller till. Det var ju inte heller någon större rush på stan eller större ansamling människor på stranden.Så vad gör alla turister som bor på Tott en vanlig dag i mitten på november?
Fast när jag kom hem, och tittade på bilden ovan, så ser jag faktiskt en människa där inne. När jag var där såg jag inte en själ på insidan. Då såg jag bara fem anläggningsarbetare som var ute och höll på att färdigställa omgivningarna. Så helt öde var det ju inte…