Wow, vilka snygga bilder! Dom är magiska! Men skit i dem nu. Nu ska vi tillsammans sjunga We shall overcome. Men innan vi gör det ska vi gå igenom de olika tillväxtprogram som den nuvarande politiska majoriteten – bestående av moderaterna och centern – har och jämföra det med tillväxtprogrammet som den tidigare mandatperiodens kommunala majoritet – bestående av socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet – hade för att se om det över huvud taget är möjligt att enas om en gemensam väg till målsättningen i Vision 2025. För annars kanske det inte blir någon sång.
Socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet hade satsningar på följande i sitt tillväxtprogram för åren 2004-2006:
”Gotlands tillväxtprogram för åren 2004-2006 innehåller insatser inom fem olika områden:
- upplevelseturism,
- interaktiva medier,
- tillverkning och tjänster,
- basförutsättningar samt
- utbildning och kompetensutveckling”
Moderaterna och centern har satsningar på endast en konkret bransch i sitt tillväxtprogram för åren 2008-2011:
”Dessa är: besöksnäringen, profilprodukter och basförutsättningar. Inom det sistnämnda målområdet återfinns bland annat tillväxtfaktorer som företagsklimat, varumärkesarbete, entreprenörskap och affärsutveckling. Den andra delen av tillväxtprogrammet är ett insatsdokument för 2008-2009 som konkret berättar vilka satsningar som ska göras.”
Vilket tillväxtprogram tror ni kommer att kunna nå åtminstone en bit på väg mot de mål som står skriva i Vision 2025, och i vilket följande är huvudmål:
- År 2025 ska Gotlands befolkning uppgå till minst 65 000 invånare.
- Gotlänningarnas välstånd ska vara bland de bästa i landet.
- Gotlänningarnas hälsa ska vara bland Sveriges bästa.
- Gotland ska bli en världsledande ö-region inom miljö- och klimatfrågor.
Den där sången We shall overcome får vi nog vänta med tills vi är eniga, eller hur? 
Men jag tror att bara en xxxxx kan få för sig att turismen ska kunna ge arbetstillfällen året runt i så hög grad att det kan bli en ledande näring som får Gotland att blomstra.
”Det är vi som bor på Gotland som måste göra jobbet”,
säger kommunstyrelsens ordförande Eva Nypelius om Vision 2025 när GT och GA idag rapporterar från den ”kick off” som hölls i lördags.
Och jag håller redan på, vilket är avsikten med denna blogg, att förverkliga Vision 2025 vari bland annat följande delar ingår:
- År 2025 ska Gotlands befolkning uppgå till minst 65 000 invånare.
- Gotlänningarnas välstånd ska vara bland de bästa i landet.
- Gotlänningarnas hälsa ska vara bland Sveriges bästa.
- Gotland ska bli en världsledande ö-region inom miljö- och klimatfrågor.
- Jag har ju skrivit att det inte duger med sommarjobb för att behålla ungdomar och få människor i arbetsför ålder att flytta hit. Utan riktiga arbeten fortsätter utflyttningen.
- Jag har propagerat för en kommunalpolitik som inte bara gynnar en minoritet.
- Jag har propagerat för satsningar på vården i stället för att ge bidrag till turistprofitörerna.
- Jag har skrivit om kommunens eget bostadsbolags byte från energisnål värmepumps/värmeväxlarteknik till mer energiförbrukande THX-system.
Så kom inte och skyll på mig om det går snett. För det är helt uppenbart att den väg som kommunen tror ska leda fram till de uppsatta målen får mig att fråga om målen bara är spel för gallerierna eller om politikerna verkligen är helt inkompetenta när det gäller att förstå vilken väg som måste till för att leda fram till det sagda målet.
Tobias Larsson, ägare av Wisby Strand, tvekar inte att att helt och fullt propagera för sitt egenintresse:
”Vi måste enas mer kring den näring vi faktiskt har. Besöksnäringen är fortfarande den viktigaste näringen på Gotland.”
Jag vill också jättejärna att vi enas. På mina premisser! 
Idag är det tre år sedan nyheten om de två brittiska soldaterna, ur specialstyrkorna SAS, som tillfångatogs av Irakisk polis, spreds i världspressen. Tillsammans med berättelsen att brittisk militär körde med tanks rätt in i det irakiska fägelset för att frita de båda soldaterna.
Ännu har ingen av västvärldens politiker och medier ifrågasatt varför de var klädda i traditionella arabiska kläder, med svart hår och huvudduk. Eller varför de förutom automatvapen hade raketvapen samt sprängmedel och detonatorer i bilen.
Då, för tre år sedan, var det inget inbördeskrig mellan de två stora religiösa grupperingarna i Irak. Men moskerer hade börjat sprängas, och terrordåd mot de två religiösa grupperna hade börjat begås. Och som följd av detta bröt inbördeskriget till sist ut. Det inbördeskrig som skulle försvaga irakiernas kamp mot de amerikanska och brittiska ockupanterna.
Att dessa två brittiska soldater skulle ha något med moskespräningar att göra tycks inte ha förespeglat svenska journalister och politiker. För dem är devisen ”härska genom att söndra” inget de kan koppla samman med USA:s utrikespolitik. Därför är maskeraden fortfarande ett mysterium.
Eller är sanningen den att de två britterna faktiskt skulle på en maskerad och att de hade fått ansvaret för kvällens fyrverkeri?
Själv förlitar jag mig i det här fallet på nättidningen Infowars.com och tidningen Flamman som, då det begav sig, skrev en utförlig artikel där de bland annat berättar om de brittiska specialstyrkornas tidigare vana att använda sig av så kallade svarta operationer (läs terrorism). De framför en betydligt mer trovärdig story än den TT skickade ut och och som publicerades i bland annat DN och andra ”ansvarskännande” medier. TT citerar brittiska militärkällor som påstår att de två soldaterna ”spionerade vid tillfället på ett irakiskt polisbefäl som misstänks ha torterat fångar med en borrmaskin”. Sic!
BBC väljer att lägga fokus och skulden på den Irakiska polisen som grep de maskerade brittiska soldaterna. BBC skriver: ”It has also raised questions about links between sections of the Basra police and the Mehdi Army militants.” Tydligen har ”ansvarskännande” medier inga som helst skrupler när de ska indoktrinera det rätta tänkandet i sina mediekonsumenter. ‘Sagor för vuxna’ är en definition som ligger nära till hands för att beskriva de ”ansvarskännande” mediernas så kallade journalistik.
Andra bloggar om: Media, Journalistik, Politik, Irak, Terrorism, Propaganda
Intressant
Den här glasskiosken har jag haft med två gånger tidigare. Dagens version är klart sämst, estetiskt sett. Men ni vet ju hur modern konst brukar vara. Den saknar totalt alla de estetiska kvaliteter som gör att man attraheras och intresserar sig för den. Men den har, enligt konstnären i alla fall, ett syfte att berätta om vår samtid. Och det gör väl min bild också?
För övrigt hatar jag ordet konstnär. Det beror nog på att jag föraktar det mesta av den samtida konst som skapas. Behärskar man inte det tekniska och estetiska i konstframställningen så spelar det fan ingen jävla roll vad skitet vill uttrycka, i mina ögon blir det ändå bara skit. Ordet konstnär betyder alltså skitproducent enligt mig. Därför blir jag lätt illamående när jag hör någon definiera sig som konstnär.
Jag gillar vad låtskrivaren och sångerskan Eva Dahlgren sade i en interjuv – som jag nu inte kan återge ordagrant. Hon sade ungefär som så att: det som intresserar är min egen konst, andras bryr jag mig inte om.
Trots att jag ägnat mer än halva mitt liv åt fotografering så anser jag att det är med ord man uttrycker sig bäst. Därmed anser jag att den största konstarten av dem alla är litteraturen. Mitt eget livsmål är att någon gång skriva en roman som blir åtminstone medelmåttig. Fast det målet är inte i sikte…
Idag har varit samma väder som igår men med ännu lägre vattenstånd. Nu är det ”högsäsong” för lågt vattenstånd. Det som gjort Burgsviken ”magisk” dessa dagar är de låg svävande blå molnen som speglat sig i vikens vattenyta och gjort hela viken blå, i olika nyanser beroende på i vilken riktning man har solen. Tack vare dessa yttre förhållanden har bilderna blivit bra trots att jag kännt mig väldigt slapp och oengagerad vid fotograferingen.
Jag hittade en insändare i Gotlands Tidningar som berör det jag skrev om igår – ”magiska Gotland”. Lokalpressen på Gotland har faktiskt imponerande bra insändarsidor. Där råder ingen censur utan alla tycks få komma till tals och uttrycka sina åsikter. Det tycker jag är föredomligt och jag önskar att alla tidningar hade lika gott om plats och var lika öppna för olika ståndpunkter som Gotlands Tidningar och Gotlands Allehanda.
Nu följer insändaren om ”magiska Gotland”.
Var finns det magiska Gotland?
Samma plaststolar, samma feta flätade soffgrupper med sina tjocka vita sittdynor som breder ut sig på alla turistorter världen över.
Samma äckliga drinkar tillkrånglade enligt tidens regler, samma trista uppbeatdunkande intetsägande musik ur allt för högljudda högtalare, turistfällor överfulla med skräpprylar som ska föreställa lokalproducerade, T-shirts i hemska färger med vidriga tryck, solglasögon av tveksam kvalitet, skärmmössor, stenar med målade lamm. En nedlagd järnväg, en tom och livlös innerstad sakta på väg att förvandlas till en sovstad. Stora torget, fyllt av stånd med krimskrams, inte en pryl så långt ögat når som en vettig människa behöver för sin överlevnad.
En stendöd landsbygd utan lokala handlare, ett nedlagt sockerbruk, en ost som försvann i det blå, en turistsäsong som stänger samma dag som medeltidsveckans besökare rusar ombord på snabbfärjan för att så fort det bara går ta dom från Gotland. Ett skrotat försvar utan insikt i det nya politiska läget lite längre österut, en utsåld hamnpir till ryska intressen under jublet av troskyldiga kommunpolitiker, ett försvunnet Ericsson, ett lika så Flextronic, Nimbus på grund.
Ica Maxi, Rusta, Jysk, Willys, HM, Åhléns, Expert, Mc Donalds, Lindex, Dressman, samma utbud över hela landet. Promenad från flyget in till bussterminalen, Taxi till flyget då bussturen är nedlagd, helst genom Studentallén, för alla de konsulter som skinnat kommunen och snabbt måste komma från ön för att konsumera vinsten. Bungalows på Norderstrand som får några att förtjust känna draget av Marbella. Vattenrutch och äventyrsbad snart sagt överallt, en cykelbana från Visby till Tofta klistrad vid bilvägen istället för lagd lite vackert ut med vattnet, en välkomnande instängslad pool vid Tofta strand, skövlad åkermark omvandlad till golfbanor och villaområden med samma sorts publik sittandes i samma sorts trista nutidsarkitektur, med obegripliga utsiktstorn. En Stockholmsvecka med svinaktigt beteende och svinaktiga priser, ett Snäck granne med samma allmängiltiga skräparkitektur som Hammarby Sjöstad, här uppfiffat med stora runda kajutafönster, kakelplattor och inglasade balkonger med tillhörande lika hemska blomsterarrangemang.
Adelsgatan med alla sina tillfällighetsbutiker och caféer med smörgåsar stora som filttofflor fyllda med gägga, Östercentrum med alla de andra själsdödande butikerna, Skarphäll City med resten. Romateatern med en ekonomi och ett stöd liknande ruinen de spelar i, en barnteater utan förståelse från vuxna politiker, en innerstad nedskräpad med okänsligt hemska sammansatta blomsterarrangemang ned- och hoppressade i obegripligt fula jättekrukor, lika fult som var helst i Sverige utom på Kalmar torg. En konferensanläggning lika trist utformad som en flygterminal, fylld av platteveapparater visandes ändlöst trista Power Point-presentationer, stapel- och kurvdiagram, teambuilding, kickoff, firmafester, utställningar.
Ja samma tråkiga överexploatering och rovdrift på naturen som över allt, utan den minsta tanke på den miljö som vi fått i arv och ska låta gå i arv. Utan någon som helst tanke på något annat än pengarna man kan dra ut av turisterna.
Och allt detta ska nu Gotlänningarna hjälpas åt att marknadsföra.
Vari ligger det magiska?Claes Henning