Jag klev av buss 11 vid rondellen vid ICA Maxi (väg 143) för att gå längs Visbyleden (väg 148) till Skarphäll som ligger vid nästa rondell (väg 147) . Under den promenaden på drygt 500 meter fick jag en känsla av Stockholm. På vägens ena sida låg en skog som var verkligen vacker. Men hela skönhetsintrycket förstördes av den bullermatta som den massiva och ihållande trafiken på Visbyleden åstadkom.
Jag är i valet och kvalet att acceptera att bli bjuden på resa och några dagars vistelse i Stockholm. Jag har inte varit där på nästan två år. Men jag har varit tveksam. Dagens ”stockholmsupplevelse” gjorde mig inte mer lockad av att besöka den vackra men tyvärr så plågsamt bullriga Mälardrottningen.
Idag var inte flaggorna hissade på världsarvsstadens mur. Men så var det heller inte, som vid mitt besök under Almedalsveckan, en massa politiska potentater som skulle slickas i röven.
Jag tycker det är synd att inte murens alla torn har en flagga som vajar i vinden. Det borde flaggas varje dag. Det är stiligt, rentav pampigt, och ett lyft för hela innerstaden.
I dagens tidningar var det massiva klagomål på de Stockholmsungdomar som behagar festa i Visby under den pågående så kallade Stockholmsveckan.
Jag kan konstatera att vi som bor på landsbygden är betydligt mer toleranta mot fylla, bråk och nedskräpning i Visby än vad stadsborna är. 
Vi är nästan lika toleranta mot detta som stadsborna är toleranta mot exploatering (läs förstörelse) av det ovärderliga landskapet på landsbyggden. 