Idag svepte det in lite dimma över Burgsviken.
Sen hände något med Alfa. Antingen fick han ett epilepsianfall eller så svimmade han. När vi gick på asfaltsvägen så hoppade han plötsligt till som om han klivit på något vasst. Sen fortsatte han springa spattigt omkring fem meter innan han ramlade på sidan vid vägkanten. Där gjorde han ett misslyckat försök att resa sig och låg sedan kvar i cirka 5 sekunder och sprattlade med benen innan han blev lugn. Därefter ville han inte resa sig utan låg och vilade några minuter tills han reste sig och var som vanligt igen.
Andra bloggar om: Husdjur, Foto, Bild, Hund, Burgsvik, Gotland
Idag har Alfa och jag varit med våra kära vänner i Visby och gjort bilaffärer med ”bilhandlarnas bilhandlare”. P.g.a vad jag skrev igår, och av praktiska skäl, hade jag med min kära lilla kvalitetskamera och tog dagens bild vid GotlandsHem:s hus söder om Bingebyparken adress Tjelvargränd.
Hem fick jag äran att köra den nyinköpta bilen, en Skoda Felicia, och den skeptis jag haft vid affären avtog tills den övergick i gillande. Det var för mig helt fantastiskt att med en liten 1,4 liters motor kunna köra på 5:an i under 50 km/tim och sedan bara trycka ytterst lätt på gasen och få bilen att, utan att hacka eller andra krumbukter, rappt och snällt accelerera. Det betyder att man aldrig behöver växla ner när man kör igenom ett samhälle vid landsvägskörning. Fan så bekvämt och smidigt!
Idag fick det bli en nödfallsbild. Den är inte så där imponerande precis men heller inte kass.
Mitt satans skitobjektiv (Nikon 18-132/3,5-5,6) har börjat teckna oskarp på samma sätt som det gjorde när det var ganska nytt och jag fick skicka det till verkstad. Skärpan respektive oskärpan går diagonalt genom bilden och har inte med skärpedjupet att göra. Felet märks tydligast på långa brännvidder. Därför får ni inte se någon bild på en häger som sitter och kurar på en sten i vattnet. Idag var det tydligen så blåsigt och kallt att hägrarna inte brydde sig om att fly så fort man närmade sig utan satt kvar på sin stenar även när man kom ganska nära.
På tal om eka. Vet ni varför Gotlands kommun kallar sig eko-kommun?
Det som förvånade mig, och fortfarande förvånar, är hur mycket vedhantering som pågår på ön. På var och varannan gård pågår sågande och klyvande eller ligger upplag med ved. Visst finns det en hel del skog på Gotland, även om den med få undantag är av samma kaliber som på fastlandet, men hur räcker den till till all ved?