Idag gick Alfa och jag en långpromenad till Bottarve museigård cirka fem kilometer söder om Burgsvik. När vi går dit eller till Vamlingbo – cirka sju kilometer söder om Burgsvik vid gränsen för vår förmåga – brukar vi gå ena riktningen genom skogen öster om väg 142 och den andra riktningen längs med havet. Det ger variation och längre väg och mer att se.
Alfa har artros och förra sommaren hade han även problem med höfterna. I år har han dock varit pigg som en mört (Han är även klok som en pudel, har minne som en häst, är lortig som en gris och kan yla som en varg.) men jag är ändå på min vakt så att han inte går och har ont.
På nedvägen genom skogen så började Alfa ganska snart att sakta in. Jag blev lite orolig men kunde inte se att han haltade. När vi kommit tre fjärdedelar av vägen fick jag börja putta på honom för att få honom att gå. Men så hittade vi äntligen ett dike med vatten. En riktigt fin badpöl var det. Där lade sig Alfa några minuter. När han sen kom upp var han som vanligt igen det vill säga han sprang femton tjugo meter framför mig resten av vägen. Trots sin sommarsnagg, som han har just för att inte bli för varm, så hade han plågats av värmen när han gick genom skogen utan möjlighet att regelbundet kunna svalka sig i diken eller vattenpölar.